Gla' Gla' Gla' det kan bara bli bra bra bra. Det känns bra nu. Och det är helg. Och jag åker till Ö-vik. Nu.

Go helg.

närblirdetsommar?

Det är livsfarligt att vara ute i trafiken när det är sånt här väder. Tycker det borde vara förbjudet att köra motordrivna fordorn i oväder. Man borde få ledigt och ersättning. Ja faktiskt, det borde vara krav på att stanna hemma. Framförallt om man inte kan köra bil. Jag har inte bett om tre meter snö och om 6 bilar som krockar på Ean och två andra som krockar på vägen man ska ta när man inte får ta Ean. Det är blinkade blå lysen vart man än tittar. Näe, det håller inte. Jag H A T A R snö.

Jag ska försöka ta mig till fotbollsträningen senare. Kul med boll. Skulle vilja åka på gymmet men min träningsvärk gör alldeles för ont i stunden så det är nog ingen idé. Ger nada. Jag får bolla lite sen i sället. Det bjuds säkert på lite andra fysiska dumheter också.

Fick en del gjort på skolan idag, vi var rätt effektiva, för första gången...Ska träffas imorgon också och jobba, jobba, jobba! Ska få undan så mycket som möjligt innan helgen. Helst vara klar imorgon. Men det kommer inte gå. Kommer vara klar på onsdag.. Men imorgon åker jag till Maliiiiiiiin. Var tre månader sen jag var där! Tiden går FÖR fort. Det ska bli hääämskt mysigt och jag får åka blå buss igen! Jag Ä L S K A R blåa bussen.

Ja men då är det bara starta bilen och åka till skolan då! Lätt. Inte behövs det någon sop, spade eller ishaka här inte. Möjligen nödraketer, men det får jag ta senare.

http://afrikamedrosabussen.blogspot.com/

Den vackraste stunden i livet var den när du kom

Snösnösnösnösnösnösnösnösnösnsösnö
Jag tror att en ny istid är på väg. Det är någonting negativt.

Jag har en ledig dag och det känns bra. Jag gör ingenting. Jag tänker heller inte göra någonting. Jag tänker absolut inte gå ut. Jag stannar inne i tryggheten och tänker bort en massa tid. Tänker bort en massa tid så det snart blir fredag. Då jag får vara tillsammans med hon den fina femton mil norröver. Hon som gett mig det finaste någon någonsin kan få. Jag vill aldrig slänga bort det. Jag längtar till ljusare tider och vår. En nystart. Startskottet. När du och jag blir vi, på riktigt. Jag längtar till fjällen och svag vårsol som långsamt värmer upp snön. Där man kan ta långa skär med snowboarden och tycka att livet är rätt så underbart. Jag längtar till april och stockholm. Musik och kärlek i huvudstaden. Jag längtar till juni och sommartider.

De närmaste månaderna kan bli hur bra som helst, men de kan även bli långa. I värsta fall blir de väldigt långa. Skoldagar som aldrig vill ta slut, veckor som blir för långa, helger som blir alldeles för korta. Egentligen behöver jag dig här. Fem månaders pendlande är ingenting som lockar. Men jag tror att det löser sig och blir bra. Jag hoppas och jag vill.

I kväll ska jag sparka boll, det ska bli skitkul. Jag längtar. Saknar bollen, saknar tjejerna.

Tat' lugnt i snön!

Skola hela dagen och ikväll ska jag göra någonting jag inte gjort på år och dagar, TrRrräÄÄääNAaa. Och imorgon är första bollträningen. Det ska bli K U L! Men först skola och redovisning ... jihooaa.

I close my eyes I think of you
I take a step I think of you
I catch my breath I think of you
I cannot rest I think of you

Jag vill ha dig här på riktigt inatt

Det har varit en lång dag. Skolan gillar jag, även fast föreläsningarna får en att vilja dunka huvudet i bordet så fort vår lärare börjar babbla. Men det är trevligt att träffa nya människor och lära sig nya saker. Människor som har idéer och som vill hitta på saker. Basket imorgon? Ja kanske. Har suttit inne på Nordic och inomhusligan hela kvällen, trevlig kväll. Träffade fina, saknade människor. Det ger alltid energi.

Ikväll sitter jag och förbereder morgondagens redovisning lite smått, även fast jag egentligen inte orkar. Sitter istället och drömmer mig bort. Långt, långt bort. Till livet då inte bara helgerna eller de tre sista dagarna på veckan är ljuspunkten. Eller är det man ser fram emot, längtar till. Mycket känns meningsfullt, men inget känns så meningsfullt som när det blir helg och vi är tillsammans. Vardagarna är ingenting i jämförelse. De är rätt gråa och trista, det går på rutin. Vill att veckan ska ha sju dagar, inte tre eller fyra. Jag hoppas tiden går fort. För jag längtar så mycket tills det är vi sju dagar i veckan. Egentligen gillar jag inte alls när ett förhållande blir en helggrej. Jag vill att det ska vara ett heltidsjobb. Kärlek sju dagar i veckan. Snart snart snart. Varför ska vintern vara så förbannat lång?

Måndags nyheter

-Flykrasch i medelhavet. Exakt ett sånt där plan satt jag i för typ två veckor sedan. Läskigt tycker jag. Och hemskt!

Det är en ny vecka. Det blir massa skola och som vanligt ska jag räkna ner timmarna till veckoslutet.

Snart helg

God morgon god morgon!

Det blev bio i går med Lisa. Avatar. Den var häftig, bra film. Det var mysigt med bio och gott med popcorn. Lisa + Linnea = Hollywoodmeny. Alltid. Bio mitt i veckan är det bästa.

Idag händer nya saker, jag ska åka på vårdcentralen och bocka av min lista med mina hälsoproblem. Vill få bort förkyldningen helt så jag kan börja träna. Tänkte att det på samma gång är bra att kolla upp magen, så jag inte har någon Afrikabakterie där trots allt, man vet ju aldrig. Underbart rolig start på dagen... Men det är lika bra att få det gjort. Sen blir det skola, ska in och träffa min grupp och försöka göra gruppredovisningsuppgiften som ingen av oss förstår någonting av. Vår lärare förklarar inte saker så där jättebra, eller rättare sagt jättetydligt. Vi får chansa helt enkelt. Den här dagen känns lite jobbig, den får gärna vara förbi nu. Vill mycket hellre ha fredag, för på fredag är jag ledig från allt och då kommer Malin. Det blir bara tydligare och tydligare hur jobbigt det är att vara i från varandra, jag gör inget annat än att räkna ner dagarna tills vi ses. Och när dagarna blir för långa eller för många är det jobbigt. Vill inte att det ska vara så. Vill aaaalltid vara tillsammans.

Saknar er!!!!

Listar bort lite tid.

2009

* Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ja massor! Reste till Afrika, fyllde 20, blev förtrollande kär, hoppade bungy med mera...

* Vilka länder besökte du? Grekland, sydafrika, namibia, botswana, zimbabawe, zambia, malawi, tanzania och kenya

* Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Egen lägenhet

* Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 17/7-2009

* Bästa köpet? Greklandsresan, Afrikaresan och Ane Brun biljetter

* Vad spenderade du mest pengar på? Resor. Bussresor. Afrikaresa. Tågbiljetter.

* Gjorde någonting dig riktigt glad? Kärlek

* Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om 2009? Ane brun, Cranberries och Anna Ternheim, MeryJet, The sound

* Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare

* Vad önskar du att du gjort mer? umgåts mer med gamla vänner

* Vad önskar du att du gjort mindre? Slängt bort tid på att göra ingenting

* Blev du kär i år? Ja

* Favoritprogram på TV? Lost, planet earth, lword.

* Bästa boken du läste i år? Stige Larsson trilogin och "När livet stannar"

* Största musikaliska upptäckten? ANE BRUN

* Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nej

* Hur skulle du beskriva din stil år 2009? gay . . .

* Vad fick dig att må bra? Malin, vänner, sommar, Afrika

* Vem saknade du? Gamla gymnasievänner

* De bästa nya människorna du träffade? Hela rosabussargänget

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
För dig, för dig för dig

En bild säger mer än tusen ord

make it on my own

Livet rullar på.

Mina dagar med Malin är alltid helt underbara. Helgen har varit sådär perfekt igen. Även fast vi inte gjort så mycket, mest gått runt på ikea i en drömvärld som visar egen lägenhet, du och jag. Vad fint vi skulle ha det. Vad fint vi Ska ha det. Vi äter choklad och ser ljust på framtiden. Jag ser ljust på framtiden. Jag vet vad jag vill. För första gången är jag säker. Det är tack var3 dig. Det är tack vare afrika också. Det gav mig tid till att tänka i lugn och ro. Det var nyttigt. Det var bra.

Skolan började idag. Blir nog en spännande kurs. Träffade några gamla kurskamrater sen ifjol, det gjorde mig på gott humör. Ser fram emot att läsa om världsproblem och elände. Det gillar jag. Imorgon är en ny dag. Blir nog i skolan hela veckan, läsa böcker på bibblo. Har ju inget annat måste så det blir bra. Vill få fart på mig själv nu också, vill bli fri ihållande förkyldning och starta upp projket börja träna, sluta äta godsaker 6 av 7 dagar i veckan. Gillar inte det. Gillar att känna mig fräschare än så, men snart så. Snart är jag back in bussnies. Snart ska jag rulla boll som aldrig förr. Ah, vad jag längtar.

Om någon har intresse så är min afrikablogg i full gång nu.

Natti!

Carpe diem för fan!

Jag har svårt att komma i från känslan att det känns konstigt att vara hemma. Det känns märkligt på något konstigt sätt. Om ni fattar. Det känns som jag har tusen saker att göra, att fixa, men vad det skulle vara vet jag egentligen inte. Troligen består det mesta av att memorera minnen, det känns viktigt. Afrika saknas, människorna, platserna, bussarna, värmen, gästvänligheten, skratten, galenskapen, äventyren, naturen, djuren, ja nästan allt. Allt utom hemlängtan och spyor. Det är svårt att släppa taget om de föregående två månaderna. Det är en drömvärld jag gärna skulle levt kvar i. Men nu pinnar jag på här hemma i stället, har svårt att anpassa mig till både vinterkyla och Timrålivet. Borde förebereda mig för skolan men det känns långt borta. Det känns som att jag inte har "tid" att gå i skolan. Men jag ska och det känns kul. Men inte aktuellt. Bara kul. Och tid har jag ju faktiskt. Tar det som det kommer.

Det kommer ta tid att landa hem. Det är mycket att smälta, mycket att ta in, mycket att minnas. Varje dag minns jag med glädje de 58 dagarna som var fullproppade med äventyr. Bra och dåliga. Men det är dags att börja leva i nuet. Carpe Diem för FAN, som finnen, flatan, pitbullen och såsen på den rosa bussen skulle ha sagt. Det är farligt att resa, det är som vilket beroende som helst, har man en gång börjat är det nästan omöjligt att sluta. Dags att börja ladda för nya äventyr. Ska försöka få ner lite text på rosa bloggen också, snart så.

Bea har åkt tillbaka till göteborg, det är alltså som vanligt här hemma igen. Malin kommer hit ikväll och det förgyller allt. Finns ingenting jag ser fram emot mer än varje gång vi ses. Spelar ingen roll hur många eller få dagar det gått emellan. Det är allt. Hon är allt. Mitt allt.

Årskrönika

Nyår firades i ett annat land, på en annan kontinent. I en annan tillvaro, i en annan verklighet. Men ett nytt år firades. Ett nytt år är här och ett år är över. 2009 fick ett gott slut och en tillbaka blick nu känns given.

2009 är året som fått mig att känna mig mer som mig, mig själv.
Jag har listat vem jag är och vad jag vill. Hur jag vill ha det, hur jag trivs, vad jag tycker allra mest om, vad jag brinner för. Vad jag inte brinner för. Jag har träffat människor jag alltid kommer ha nära mig. Jag utvecklat mina relationer till personer som står mig nära. Jag har mött människor och platser som vidgat mina vyer och öppnat mina ögon. Jag har utvecklats som människa i och med mina möten med människor på andra sidan jordklotet, jag har fått ett perspektiv på tillvaron som jag ska ta med mig och göra allt jag kan för att inte glömma bort. Det förtjänas inte att glömmas bort. "I bless the rains down in Africa".

2009 började tungt, vintern blev lång och våren kändes allt för ofta väldigt långt borta. Men det blev ljusare, solen började skina lite längre om dagarna och tog sig lite längre upp på himlen. Mörk, tung vinter blev ljus vår. Snön blev till vattendroppar. En skinande vår. En vår med vårkänslor i överflöd. En termin med U-landkunskap på schemat gjorde mig lite klokare och byggde upp ett intresse, ett intresse för världen utanför vårt kära modersland. Världen utanför. Ett intresse som fick mig att vilja åka till Afrika. Afrika blev det ju också, senare. Vårsolen byttes ut mot sommaren, som inleddes i Grekland. Samos. En av de roligaste veckorna förra året, Lisa och Evelina fyllde den resan med skratt, galenskap och massa värme. Sommaren fick en bra start. Svensk sommar väntade här hemma, mitt älsklingsställe Grisslehamn gjorde som vanligt sommaren till riktig sommar. Ingen sommar utan Grisslan, så är det. Sol, måsar, klippor, bad, midsommarstång, familj, fiskespö, båt, hängmatta, sång, glädje, kubb, bastu, solnedgång, ålandshav. För mig är det sommar.

Sommaren började bra och den skulle bara bli bättre, tänk om jag visste det innan.. Känslorna som väcktes till liv i våras stärktes första veckan i juli. De stärktes inte bara, de blev sanna, de besvarades och jag hittade kärlek som jag inte trodde var möjlig, här och nu. Men helt plötsligt stod hon där, hon som har fått mitt hjärta att slå några extra slag varje dag, hon som får mig att le när jag är ledsen, hon som får mig att må bra när saker är jobbiga, hon som hela tiden fyller mig med liv och lycka. Det finns bara goda ord. Det finns bara kärlek. Kärlek till dig, kärlek till allt vi skapat och allt jag hoppas och tror vi kommer att bygga vidare på. 3 juli minns jag. Då kom du. 17 juli blev det vi. 17 är speciellt, 17 kommer alltid vara det. Jag tror det är något magiskt över 17 och då överdriver jag inte. Hon som jag pratar om vet vad jag menar.

17 gjorde sommaren komplett. Underbar. Du och Jag. Allt kändes enkelt. Till och med jobb och slit. Det kändes som världens enklaste sak. Inga bekymmer, inga problem. Sommaren blev höst. Hösten gillar jag. Te, värmeljus och gula träd. Hösten blev lik föregående års höst, fast ändå så mycket bättre. Jag blev lite mer vuxen, lämnade tonåren och det kunde nog inte känts bättre. Kände att tiden var den rätta för att göra det. Dags att kliva vidare. Jag väntade på Afrika. Dagen kom. 8 november kommer nog vara årets tyngsta dag. Den vill jag inte tänka på, inte återberätta. Det var en dag som gjorde ont. Sen kom den rätta dagen. 11 november. Afrika. Året avslutades på den afrikanska kontinenten och det avslutet kändes fantastiskt bra. Afrika gav mig mycket, det fick mig att tänka, utveckla, uppleva och inse vad som är värdefullt för mig, vad som betyder. Vackra Afrika, vackra platser, vackra människor. Gjorde mitt synfält lite bredare. Fick mig att inse hur värdefulla människor jag har här hemma är. Fick mig att inse hur mycket mitt hjärta slår för dig och hur starkt det vi har är. Två månader i Afrika har gjort mig starkare, mer vuxen och mer tacksam. Jag ska försöka att komma ihåg, komma ihåg allt jag lärt mig det här året. Komma ihåg vad andra människor och platser har lärt mig. Jag hittade mig själv någonstans där på savannen, någonstans när jag stod där och drömmde mig bort. När jag låg där på busstaket och stirrade upp i den klara stjärnhimlen. När jag fick tid att tänka, när jag fick tid att reflektera och smälta allt som varit. Någonstans där kom jag fram till vad jag vill att 2010 ska bli.

2010 är året då det där klivet ska tas. Ett kliv framåt, förhoppningsvis ett ganska stort kliv. Tillsammans med dig. Jag känner mig redo för så mycket och det känns att tiden börjar att infinna sig. Snart är jag där. På en annan plats där jag kan skapa en verklighet jag vet att jag kommer att trivas i. Och i år hoppas jag även på en bra vinter. En varm kopp choklad i en snödriva på en fjälltopp tillsammans med mitt hjärta känns som det perfekta. Så ska det bli. Där kan vi planera en framtid. Vår framtid.

"I went out looking for the answer"

Dags att liva upp den här grejen igen. Snart. Blir den rosa bloggen först, har massor att sysselsätta mig med där. Hörs.