Jag vill enbart ha torsdag.
Sol, Mario och glass kanske gör att tiden gå lite fortare än vad den gör nu.

Jag vill vara precis där du är

Jag ligger i min lilla stuga, där jag får sova själv. (med en massa ovälkomna kryp) Det känns ensamt. Jag sover inte bra ensam, speciellt när alla andra inte behöver sova ensamma i något litet trähus. Jag saknar Malin. Så mycket. Hela tiden. Och inte ska vi ses förrän torsdag, det är inte hanterbar. Inte för mig. Inte längre. Jag behöver min andra sida vid min sida. Så jag kan vara hel. Jag kan inte helt bara njuta av att vara här, det känns som att någonting fattas. Och det gör det också. Ett par månader till sen får vi vara tillsammans. Jag är så trött på det här nu, denna tortyr så pågått i snart ett år. Världens bästa år. Men ett år med mycket känslor och denna ständiga saknad. Den farliga saknaden. Men saknad är ju någonting positivt, något fint, det vet jag. Det är väl det där osynliga beviset på kärlek. Som jag älskar min Malin.

Imorgon är det en ny dag här bland måsarna. Jag ska försöka ta sovmorgon, om det tillåts det vill säga. Jag behöver sova efter en hård vecka med förkyldningsvirus och en del sömnlösa nätter. Jag hoppas det blir fint väder, då slipper man göra någonting. Sola och lösa korsord. Kanske ta en lätt promenad. Pensionärsvarning. Men det skulle kunna bli en bra dag. Söndag drar vi oss hemåt. Jag vill bara dra mig mot där Malin är. Hur kunde jag vara borta i två månader? Jag är ett pucko. Aldrig mer. Hem till T-town. Lite närmare dig.


there will always be room
for your hand in mine

precis enligt traditionen

Midsommar igen. Samma vanliga, härliga firande. Fin midsommar. Fint väder, fint folk och god mat. Massa gotta, bastu och båt. Rosévin och Amarulla. Femkamp, vinnar: Linnea. Wihoo! Mysig dag, det enda som fattas här är Malin. Då hade det varit komplett. Saknar min Gums. Hoppas alla har haft en fin dag. Glaaa' midsommar!

sommar, midsommar och sol

Jag har blivit dålig på det här. Antingen har det hänt alldeles för mycket eller alldeles för lite. Det är lättare at skriva när man inte går i skolan, så nu kan jag ju passa på. Jag utlovar ett inlägg varje dag den här helgen. Lovar. Sen får vi se.

Det midsommarhelg runt hörnet, rättare sagt med start imorgon. Vi, mami, papi och jag är påväg mer mot sveriges framsida Grisslehamn. Åter ett år, nr 18 i ordningen tror jag. Galet många år. Traditioner är väl till för att hållas och detta är den bästa traditionen av de alla. Det eftersom den inkluderar semester, god mat och inga måsten alls. Förutom att skala en massa potatis på midsommarafton, men det kan jag leva med. Jag sitter och är förkyld men tror att det är någonting som kommer att botas med frisk skärgårdsluft. Juni är en förkyldningsmånad, att jag alltid drar på mig något verkar också vara lite av en tradition, och då måste den ju vara den absolut sämsta.

Jag blandar Anna Ternheim med Waka Waka, vilket nog är sommarens skönaste låt. Det gör det här till en behaglig bilresa. Det känns skönt att komma bort ett tag. Bea och Micke kommer ikväll, Grisslehamn verkar bli familjens knytpunkt. Ingenting jag har någonting emot. Det är fint.

Det är mycket runt hörnet. Jag och Malin har fått lägenhet i Göteborg. Vi ska flytta, vi har blivit stora. Det är ett steg som jag länge väntat på och det känns helt rätt. Ett stor, vemodigt steg men ett förmodligen väldigt bra och roligt steg. Att äntligen få starta upp det där livet man skrikit efter sen studenten. Då trodde jag aldrig att jag skulle flytta som sambo. Men det ska jag, det är jag lycklig över. Malin är allt. Och det finns ingen som jag vill bo och dela allt med så mycket som jag vill göra det med henne. Mitt hjärta. Önskar att vi kunde fira midsommar tillsammans i år, men vi får vänta ett år till. Vi kommer få göra så mycket annat roligt och mysigt tillsammans. Jag har bestämt att det kommer bli en fantastisk sommar.