Saknar bloggen.

Skickar en extra stor kram hem till Familj, alskling, vanner och fotboll.

Puss!

Nu kör vi

Nu är det inte långt kvar! Imorgon vid den här tiden flyger vi! Nu låter jag den här bloggen vila ett tag. Tipsar om resedagboken (Liiinnea_) och vår blogg www.afrikamedrosabussen.blogspot.com

KRAM!

Ni som inte VILL förstå

Jag blir rädd. Rädd för människor. Människor som är så instängda, isolerade och själviska, den människan som bara tänker på Sitt välmående. Den människan som varna oss om att det finns våld, att det finns hot, att det finns människor med en förskräcklig moral och attityd. Att det finns de som inte förstår. Men det är just den människan Du är. Du är den som skapar fördomar, Du är den som stärker fördomar, Du är den som gör oss mindre, Du är den som försöker göra oss onormala, Du är den som gör oss rädda, Du är den som bidrar till en lite mer homofobisk värld, Du är den jag skriver mina PM om, Du är den vi har seminarium om, Du är den som säger till oss att inte hålla hand eller kramas offentligt. Du är den som sårar mig och många andra djupt. Du är den som inte accepterar, men framförallt, Du är den som inte Respekterar. Jag är rädd. Helt plötsligt skrämmer du mig. Jag hör ord. skällsord, personangrepp, fördomar. Det gör ont. Det skadar. Alla fattar att det skadar. Du fattar det också. Men gör det ändå. Människor vid min sida vet att det skadar, de vet att det skulle göra mig illa, de förstår mig, precis som jag förstår dem. Vi är lika sjuka, lika normala. Vi är vi och vi är tillsammans starka. Vi skulle aldrig skada varandra. Det kallas kärlek. Att ha omtanke för varandra. Att vara starka, tillsammans.

Det som är så fantastiskt med den värld vi lever i är att alla har ett liv, ett liv som vi själva ska fylla med mening. Göra mitt liv som meningsfullt som möjligt. Hitta den där mening som många söker. Hitta någonting som gör mig lycklig. Hitta någonting som förgyller min vardag. Min morgon, min dag, mina kvällar och nätter. Jag har hittat det nu.
Livet är en väg mot oändligt många mål, mot rastställen och ögonblick som ger oss lön för möda och oro. Vi vet ingenting om livets mening. Därför säger jag så här:
Livet har ingen mening.
Livets mening är helt enkelt att leva det.
Livets mening är att överleva och att göra överlevnaden så rik och roligt som möjligt.

Vi är så många människor, alltså finns det så många meningar. Vi måste respektera varandras meningar. Vi måste respektera hur vi är som människor. Vi behöver inte alltid respektera varandras val, det finns dåliga val, det finns bra val. Men den jag är och den Du är är inget val, för det hör man väl själv, det är den Jag ÄR.. Alltså ingenting jag valt. Det är jag, som jag blev, som jag är och som jag vill vara. En sexuell läggning är inget val, det är ingen fas, det är ingenting som kommer att gå över. Inte idag och inte om 50 år. Respektera det. Snälla.

When your sad you know I wish I could be there
To make your sorrows disappear
And set your troubles free
It's not fair for me to be this far from you
But I promise to stay true, wherever I might be

Time keeps burning
The wheels keep on turning
Sometimes I feel I'm wasting my days
How I miss you and I just want to kiss you
And I'm gonna love you till my dying day
How these days grow long
Time keeps burning on
How these days grow long

Det finaste jag vet

Det vi har är unikt. Det vi har är sällsynt. Det vi har är vackert. Det vi har är äkta. Det vi har är kärlek.

Det blev några för många tårar i kväll, idag. Jag känner mig överkörd och det gör ont. Vill bara ha dig hos mig. Hela tiden. Men tårar visar kärlek. Tårar visar ömhet. Tårar visar det meningsfulla. Tårar är det positiva. Tårarna visar något vackert. De många tårarna visar det helt underbara Du och Jag har skapat, tillsammans. Tårarna jag torkar från din kind och tårarna du torkar från min visar att Vi är Vi och att vi är lyckliga som Vi. Du och Jag, Vi. Alltid Vi.

Pandan från IKEA får vara mitt stöd i natt, jag behöver egentligen Dig. Men Pandan är mjuk och varm. Den får mig att le. Den ligger bredvid och Du känns nära. Dock saknar den sin panda tvilling.

Nu ser jag framåt. Den här jobbiga dagen börjar gå mot sitt slut. Jag släcker snart lampan. Tiden är min vän. Snart åker jag, mitt äventyr, vårt äventyr. Mitt två månaders äventyr. Och när dessa två månader är slut börjar nästa äventyr. Jag ser fram emot varenda sekund.

Malin, Dig älskar jag.

My Desire

It's snowing again, the ground is white, sky is grey,
I'm kissing you this afternoon
So lay your hand in mine,
Your hands in mine

I kväll kommer Malin <3

Resedagbok

http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3§ion=journey&journeyId=374362&userId=269723

Lisa och jag har lekt Birsta idag. Fina skor för Lisa. Äventyrsgrejer till mig. God nyttig sallad också, tummen upp, visst då Amanda? Bullar på det. Såklart. Om några timmar kommer Bea. Om några fler timmar kommer Malin. Det känns bra.

Woohoo

Energi

En fotbollsträning ger energi. Telefonsamtal ger också energi. Människors entusiasm ger också energi. Precis som gröt på morgonen ger energi. Skratt smittar av sig. Afrikaresa knackar på dörren. Resfeber skapar spänning. En känsla av äventyr. Min Malin ger mig energi. Hon gör mig stark. Tillsammans kommer vi bara bli starkare. Två månader senare kommer det vi har nu bara vara starkare. Jag lovar. Jag kallar det inte för en prövning. Jag kallar det en väntan på någonting gott och älskvärt.

läskig rastlöshet

Jag är inte bra på det här. Jag är inte bra på att sitta hemma en måndag när vädret är som gråast, ensam. Jag vet inte hur man gör. Jag blir rastlös.Räknar ner timmarna till fredag. Slösar tid. Det händer ingenting, tiden har stannat. Så här vill jag inte ha det. Jag är glad att den här tiden snart är förbi. En vecka kvar i rastlösheten och tristessen . Jag åker bort ett tag, sedan kommer jag hem och skapar den tillvaro jag vill ha. Det är inte långt kvar. Två månader i en helt annan verklighet, sen ska jag göra min verklighet till en trivsam sådan, med Dig.

Lekfulla natur

jag kan flyga, jag kan.

Vid din sida är jag säkerheten själv

Changing of the seasons

Ane Brun sjunger att det är svårt att vara lycklig, jag håller inte med.

You are my star
I’ll stay and catch your fall

Tankar och november

November kom och knackade på dörren imorse, november kom in och november har nu kommit för att stanna i en månad. Juli, augusti, september, oktober, november. Tid. Månader. Borta. Timmarna, dagarna, veckorna, månaderna går i en hög hastighet nu. En sådan hög hastighet har jag inte upplevt tidigare.

Jag sitter igen ensam och tänker, tänker på allt. Tänker på Dig, tänker på mig, tänker på dig och mig, oss, vi. Tänker på när vi är tillsammans, tänker på när vi inte är tillsammans. Funderar och ler. Tänker tillbaka, tänker framåt. Tänker framtid, tänker dåtid. Tänker 17 juli, tänker nästa 17 juli. Jag ler ännu mer. Tänker tillbaka på veckan som varit. Den har varit den bästa. En vecka med Malin är lika med sju dagar av glädje, lycka och kärlek. För mig finns inga dåliga dagar när jag har dig vid min sida. Där sitter vi och dinglar med benen på cirkus, hand i hand och gungar med till Ane bruns fantastiska musikalitet, fylls av värme och ler. Jag blundar en sekund och känner efter hur underbart det känns. Det går inte att beskriva. Hjärtat tar ett skutt och Anna ternheim står helt plötsligt på scen, vi hamnar i extas och den underbara känslan bara växer. Fortfarande hand i hand. En sång om kärlek ljuder i den fina salen med det höga taket och jag blir lite mer kär i Dig. Varje sekund blir jag mer kär i Dig. Det var en fantastisk kväll. Vi badar bubbelbad och dricker vitt vin, vi river ner affischer, vi ser Mariette på hotellet och utväxlar en blick av medkänsla vid frukost, vi gnäller på att taxi är dyrt, men tycker att taxichaffören är trevlig, tittar på saker, människor, går med din hand i min genom gamla stan.

Tänker att allt är bra och att allt kommer fortsätta vara det. Tänker inte på morgondagen. Räknar ner dagarna till 11:e november, men samtidigt inte. Jag blir rädd ibland. Rädd att vara utan Dig. Jag är lika rädd för hur det känns att vara utan dig så länge som jag är förväntansfull inför min och systers stora resa. Jag är lika förväntasfull att se ditt ansikte när jag kommer hem igen. Alltid vi.

Det känns tomt i denna sekund. Att vara ensam igen, Du har åkt hem och jag saknar. Men en ny vecka väntar. Det blir fotboll, syster kommer hem, det blir förberedelser och på fredag får jag krama älskling.

It is those ten seconds
those ten seconds in your head
when you don’t wonder if you’re alright
you’re just hanging around with yourself – with yourself