November kom och knackade på dörren imorse, november kom in och november har nu kommit för att stanna i en månad. Juli, augusti, september, oktober, november. Tid. Månader. Borta. Timmarna, dagarna, veckorna, månaderna går i en hög hastighet nu. En sådan hög hastighet har jag inte upplevt tidigare.
Jag sitter igen ensam och tänker, tänker på allt. Tänker på Dig, tänker på mig, tänker på dig och mig, oss, vi. Tänker på när vi är tillsammans, tänker på när vi inte är tillsammans. Funderar och ler. Tänker tillbaka, tänker framåt. Tänker framtid, tänker dåtid. Tänker 17 juli, tänker nästa 17 juli. Jag ler ännu mer. Tänker tillbaka på veckan som varit. Den har varit den bästa. En vecka med Malin är lika med sju dagar av glädje, lycka och kärlek. För mig finns inga dåliga dagar när jag har dig vid min sida. Där sitter vi och dinglar med benen på cirkus, hand i hand och gungar med till Ane bruns fantastiska musikalitet, fylls av värme och ler. Jag blundar en sekund och känner efter hur underbart det känns. Det går inte att beskriva. Hjärtat tar ett skutt och Anna ternheim står helt plötsligt på scen, vi hamnar i extas och den underbara känslan bara växer. Fortfarande hand i hand. En sång om kärlek ljuder i den fina salen med det höga taket och jag blir lite mer kär i Dig. Varje sekund blir jag mer kär i Dig. Det var en fantastisk kväll. Vi badar bubbelbad och dricker vitt vin, vi river ner affischer, vi ser Mariette på hotellet och utväxlar en blick av medkänsla vid frukost, vi gnäller på att taxi är dyrt, men tycker att taxichaffören är trevlig, tittar på saker, människor, går med din hand i min genom gamla stan.
Tänker att allt är bra och att allt kommer fortsätta vara det. Tänker inte på morgondagen. Räknar ner dagarna till 11:e november, men samtidigt inte. Jag blir rädd ibland. Rädd att vara utan Dig. Jag är lika rädd för hur det känns att vara utan dig så länge som jag är förväntansfull inför min och systers stora resa. Jag är lika förväntasfull att se ditt ansikte när jag kommer hem igen. Alltid vi.
Det känns tomt i denna sekund. Att vara ensam igen, Du har åkt hem och jag saknar. Men en ny vecka väntar. Det blir fotboll, syster kommer hem, det blir förberedelser och på fredag får jag krama älskling.
Jag sitter igen ensam och tänker, tänker på allt. Tänker på Dig, tänker på mig, tänker på dig och mig, oss, vi. Tänker på när vi är tillsammans, tänker på när vi inte är tillsammans. Funderar och ler. Tänker tillbaka, tänker framåt. Tänker framtid, tänker dåtid. Tänker 17 juli, tänker nästa 17 juli. Jag ler ännu mer. Tänker tillbaka på veckan som varit. Den har varit den bästa. En vecka med Malin är lika med sju dagar av glädje, lycka och kärlek. För mig finns inga dåliga dagar när jag har dig vid min sida. Där sitter vi och dinglar med benen på cirkus, hand i hand och gungar med till Ane bruns fantastiska musikalitet, fylls av värme och ler. Jag blundar en sekund och känner efter hur underbart det känns. Det går inte att beskriva. Hjärtat tar ett skutt och Anna ternheim står helt plötsligt på scen, vi hamnar i extas och den underbara känslan bara växer. Fortfarande hand i hand. En sång om kärlek ljuder i den fina salen med det höga taket och jag blir lite mer kär i Dig. Varje sekund blir jag mer kär i Dig. Det var en fantastisk kväll. Vi badar bubbelbad och dricker vitt vin, vi river ner affischer, vi ser Mariette på hotellet och utväxlar en blick av medkänsla vid frukost, vi gnäller på att taxi är dyrt, men tycker att taxichaffören är trevlig, tittar på saker, människor, går med din hand i min genom gamla stan.
Tänker att allt är bra och att allt kommer fortsätta vara det. Tänker inte på morgondagen. Räknar ner dagarna till 11:e november, men samtidigt inte. Jag blir rädd ibland. Rädd att vara utan Dig. Jag är lika rädd för hur det känns att vara utan dig så länge som jag är förväntansfull inför min och systers stora resa. Jag är lika förväntasfull att se ditt ansikte när jag kommer hem igen. Alltid vi.
Det känns tomt i denna sekund. Att vara ensam igen, Du har åkt hem och jag saknar. Men en ny vecka väntar. Det blir fotboll, syster kommer hem, det blir förberedelser och på fredag får jag krama älskling.
It is those ten seconds
those ten seconds in your head
when you don’t wonder if you’re alright
you’re just hanging around with yourself – with yourself
those ten seconds in your head
when you don’t wonder if you’re alright
you’re just hanging around with yourself – with yourself
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar