Körde Pace ikväll på gymmet med laget, det var skönt. Träning får en att släppa allt annat för en stund och det behövs. Jag känner mig lite ensam och det känns tråkigt. Jag satt och tänkte förut och tycker det är synd att vi inte kan behålla någon kontakt alls. Känns tråkigt bara, lite tragiskt och jag det gör faktiskt ont. Det blev så dramatiskt, väldigt hårt på något sätt. Men det är ett beslut jag inte kan ändra på. Det var kanske en bra grej. Nu ska jag inte älta detta. Som sagt ingenting jag kan ändra på. Jag förstår bara inte riktigt.
Jag har tenta på fredag och det känns så kört redan, jag vet inte hur man pluggar längre, det händer ingenting när böckerna ligger framför mig, de bara ligger där och ser oförståliga ut. Jag måste skärpa mig, ska verkligen försöka ta till vara på den tid jag har att plugga fram till fredag nu. Nu vill jag bara att tiden ska gå, gå riktigt jäkla fort så det händer någonting. Det är tur att jag har min planering med saker som händer i vår/sommar/höst, annars skulle det känns hopplöst att vara här hemma. Men nu ser jag ändå fram emot mycket och bara det kunde sluta snöa och bli varmt skulle jag nog även känna mig på betydligt bättre humör. Det blir bättre.
4 juni möjligen Grekland med Lisa och Evve.
18 juni grisslehamn med familj, midsommar.
Juli-augusti Jobb Jobb Jobb
Nån som vill hänga med på Pride i augusti? jag blir depp om jag inte åker dit i år heller.
Göteborg några dagar i sommar.
Plugga 15 hp i Göteborg, bo hos syster
Åka till Afrika 11 november, kommer hem i januari.
Det är min plan och den kommer förändra på många saker och det kommer bli grymt bra. Sen lämnar jag den här hålan och flyttar söderut. Troligen. Nu orkar jag inte ändra mig någon mer gång.