Läxhögen bara ligger där och väntar. Naturkunskapen kallar, måste verkligen sätta igång snart. Prov imorgon och jag känner mig inte speciellt säker på kromosomer, genotyper, DNA-stegar och allt vad det är. Men egentligen går det ens att förstå allt det där? Jag är tveksam, man somnar ju så gott som varje gång man hör ordet Celldelning.
Veckorna går fort nu, jag som nyss tyckte att det var fredag. Man hinner inte ens reflektera över det som händer runt omkring en. Tur kanske det är. Jag är glad att det går fort, vi närmar oss ljusare tider sakta mycket sakta. Jag vill ha vår och snöfria vägar så man kan ta sig fram på egen hand igen. Jag vill ha sommar och jag vill åka på tågluff! Till ett gästvänligt Italien och ett skimrande Grekland.
onsdag 31 januari 2007
onsdag 24 januari 2007
How to stop
Hoppet finns där, tack och lov. Längtar så himla mycket till sommaren, vi ska ha så kul! Åka bort, åka långt, vara borta länge. Jag längtar. Upptäcka nya saker, se nya saker, träffa nya männsikor, det behöver jag..
Mycket förvirring för tillfället, vet som vanligt inte vad jag vill. Amanda tog det kilvet jag inte vågat ta, eller jag vet inte ens om jag vill ta det..än. Frihet, det skulle vara underbart, att för en gångs skulle få lägga upp saker som man själv vill ha dem och få planera på ett sätt som passar. Jag är rädd för förändring helt enkelt, men det släpper väl någon gång det också, jag hoppas det bara inte tar allt för lång tid.
Jag är less på orden, leverera, prestera, fokusera. Det är för mycket just den här tiden, man orkar inte. De kan stå där och döma, stirra ut och gnälla och jag lovar, det kommer inte bli bättre. Nog att man behöver prestera ständigt i skolan och det tar så gott som alla krafter. Nu behöver man nästan prestera eller varför inte leverera ännu mer på fritiden. Tiden räcker inte till. Detta fenomen (problem) dyker ständigt upp, men så plötsligt försvinner det lika snabbt igen, men när det väl har infunnit sig är allt bara jävligt jobbigt. Men sen är det roligt helt plötsligt. ja, jag vet inte. ångset
"It all began in this prayed up town"
-changes
Mycket förvirring för tillfället, vet som vanligt inte vad jag vill. Amanda tog det kilvet jag inte vågat ta, eller jag vet inte ens om jag vill ta det..än. Frihet, det skulle vara underbart, att för en gångs skulle få lägga upp saker som man själv vill ha dem och få planera på ett sätt som passar. Jag är rädd för förändring helt enkelt, men det släpper väl någon gång det också, jag hoppas det bara inte tar allt för lång tid.
Jag är less på orden, leverera, prestera, fokusera. Det är för mycket just den här tiden, man orkar inte. De kan stå där och döma, stirra ut och gnälla och jag lovar, det kommer inte bli bättre. Nog att man behöver prestera ständigt i skolan och det tar så gott som alla krafter. Nu behöver man nästan prestera eller varför inte leverera ännu mer på fritiden. Tiden räcker inte till. Detta fenomen (problem) dyker ständigt upp, men så plötsligt försvinner det lika snabbt igen, men när det väl har infunnit sig är allt bara jävligt jobbigt. Men sen är det roligt helt plötsligt. ja, jag vet inte. ångset
"It all began in this prayed up town"
-changes
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)