Hjärta. Alltid.

Nya tag!

Vilken fin sommar det har varit, vad mycket jag har gjort.. Det känns bra.
Grisslehamn. Grekland. Laggarberg. Delta Grönt. Övik. Höga kusten. Stockholm. 

Familj. Vänner. Malin. Majken. Kärlek. 

Men nu är det nya tag som gäller här i Göteborg. Skolstart och hösten är planerad. Nu börjar vi slitet med c-uppsatsen, jag är laddad, tror det kan bli kul trots slit och svett. Praktik blir det i november på Närhälsan i Mölnlycke, blir bra även det. Kul med primärvård! Hösten kommer att gå fort, uha..Bäst att sätta igång!

Hej

5 veckor kvar av denna termin. Sen riktig sommar. Underbart.

Tyvärr avslutas terminen med 4 veckor vetenskaplig metod med början nästa måndag. Omotiverad. Men lika bra att få det gjort, så kan vi skriva C-uppsats hur och när vi vill nästa termin. Det blir nog fint. 

En tripp hem blir det nog nästa vecka om det vill sig. Två ledig dagar + helg = åka hem. Det blir roligt. Efter det är det ju så gott som sommar. Då är det nära till Grekland också. Tänk att en termin kan gå så fort och att det som verkade väldigt omöjligt var väldigt möjligt. 

Min malin är bäst!

fine line

Lite hopp.

Vi åker till Halkidiki 24 juni. Sol, bad och Grekland, det jag gillar allra mest.

Nej. Dags att skriva av sig.

Acceptance and Commitment.

Så.. Vi läser en väldigt intressant kurs i skolan just nu. En lite skrämmande kurs också. Psykisk ohälsa eller man skulle bara kunna kalla den psykisk hälsa. Den väcker många tankar och känslor. Den får en att se saker, inse saker, hur det är, hur man är, vad man är. Kroppsligt, själsligt, kognitivt. 

Det här bestod gårdagen av: 

"Har du senaste veckan känt oro, hjärtklappning, klump i magen, ett ökat pådrag?" Njaaaa..ja, varje dag = ångest. "Oroar du dig för saker i förväg"? Njaa, ja nästan alltid = ängslig. "Hur är din sömn?" Den är väl bra, eller det var ju det här med insomningssvårigheterna.. "Har du känt dig ovanligt trött senaste veckan?" Det är väl som vanligt, ja. "Har du intresse och lust för saker omkring dig?" Ibland, men minskad förmåga kanske.."Hur skulle du beskriva din sinnesstämning?" Ja ljusare stunder förkommer ju också.. "Har du lätt för att komma igång med saker, ta itu med saker som ska göras?" Skolan=nej, annat=helt okej. "hur skulle du beskriva din koncentration, går det bra och sitta ned och läsa en bok t.ex?" Bok, läsa, nej. "Har du upplevt att du varit utanför din kropp senaste veckan?"... "Har du känt dig spänd senaste veckan?" Mmm Hjätklappning, "andningssvårigheter, yrsel, ostadig, kalla händer och fötter, torr i munnen, orolig mage, frekventa miktioner, något du känner igen dig i?" ...

Ja man fattar rätt så snabbt vad det handlar om. Det är farligt att vara människa, men det är ju bara det vi är. Antingen springer, springer och springer vi, eller så gör vi inget alls. Inget är bättre än det andra.  Detta är vanligt, och det är inte bra. Är det en ursäkt att säga att man inte är ensam? Att alla mer eller mindre känner igen sig? Det som är så bra med skolan är att vi nu får en inblick och kunskap om dessa patienter och vad vi (Sjukgymnaster/fysioterapeuter) kan göra och även vad vi kan göra med våra stackars studenthjärnor och kroppar. Och visst finns det saker vi kan göra. Jag ser fram emot resterade veckor av psykisk ohälsa. 

Förresten nu är det lagstiftat, regeringen har godkänt! Från och med 1 januari 2014 byter sjukgymnaster namn till fysioterapeuter (äntligen!). Dock får man behålla det gamla om man vill, men vem vill det? Jag tänker heta fysioterapeut den dag jag är klar här. 

Nu förbereds vi inför praktik. Och jag är skeptisk än så länge. Jag kommer förmodligen få pendla eller bo på annan ort i sex veckor. Vet inte hur mitt humör ställer sig till det. Pendla fyra timmar per dag är väldigt nära nu, eller bo i Strömstad/kungshamn/Lysekil ensam i sex veckor. På måndag faller domen. Håll tummarna! 

Avslutar med lite mindfullness, det är det här som är viktigt. Glöm inte det. 

”Tillägna dig mod att lösa de problem som kan lösas, sinnesro att acceptera de problem som inte kan lösas och förstånd att inse skillnaden”

What did I ever come Here for.

Stress. Skola. Stress. Inte roligt. Vart tog glädjen vägen?
Ibland förstår jag inte vad jag gör här eller varför jag kom hit.

Misty mountains

Jag och Malin var och såg The Hobbit igår (äntligen). Jag är fortfarande helt matt. Vilken fantastisk film. Mina väldigt, väldigt, väldigt höga förväntningar uppfylldes till max och det kan nog vara det bästa jag har sett. High Frame 3D gjorde det säkert ännu lite bättre. Nä fy vad bra. Nu vill jag se nästa.

Hej 2013

Välkommen 2013! Mitt nyårslöfte har aldrig varit så kristallklart. Det här kan nog bli rätt bra. Gott nytt år!!