Jag har världens bästa praktikplats. Så är det. Jag får så mycket tillbaka av dessa fantastiska barn. Barn med svåra sjukdomar som Cerebrala pareser, hemska muskelsjukdomar, autismer, downs syndrom.. Det finns glädje och man kan faktiskt göra nytta trots att allt kan se så hopplöst ut. Att få träffa ett barn som älskar när man kommer, att få träna, att få kommunicera på det sätt som går, att få busa och att få leka är den bästa känslan (även om det hela tiden finns en liten "tycka synd om"-känsla och att man lätt blir rörd). Barn ger perspektiv, speciellt barn med sjukdomar som aldrig kommer läka ut, som aldrig kommer bli "normala", som kanske aldrig kommer kunna prata, aldrig kunna gå. Deras engagemang, deras leenden och skratt och deras vilja att bli bättre, även om det bara är lite, är imponerande. Som sjukgymnast kan jag göra skillnad, jag kan hjälpa till. Bibehålla ledrörlighet, skapa eller bibehålla muskelstyrka, träna att gå, krypa, hoppa, minska smärta. Jag har världens bästa praktikplats. Barn är underbara.
