Saknar.

Jag saknar att ta bilder. Kunna gå ut med kameran, hur som helst, när som helst. Som hemma. 

Tomorrow is gonna be better

Torsdag. 

Förstår inte varför man har en raskatt i en storstad som man går runt i koppel med när den ska "rastas". En granne var nyss ute och gick med sitt sibiriska jättekattmonster. Katten sprang som ett tok fram och tillbaka, upp och ner för träden, "matte" efter med kopplet i högsta högg. Det såg sjukt ut. Jag är i chock fortfarnade. 

Idag orkar jag inte att Motor Control tar upp mer av min tid. Diskussionsunderlag inskickat. Jag tycker seminarium är värdelöst, det tar lång tid, vissa pratar för mycket, vissa pratar för lite, det är segt, man kommer sällan fram till något och det är sällan upplagt på ett sådant sätt att man faktiskt lär sig något av det. Jag vet vad jag ska skriva på utvärderingen. 

Hitta till min stora förvåning någonting positivt med "motor control" boken igår (!!), längst bak var det en liten skiva undangömd. Med inte särskilt höga förväntningar stoppade jag in den i DVD. Men där fanns ju ett antal utmärkta patientfall! Stroke, Parkissons, CP, ataxi, allt vi "ska kunna", det var lärorikt och gjorde mig lite mer hoppfull. Den engelska (amerikansk skrivna) litteraturen gör mig sällan hoppfull. Så igår lärde jag mig mer på 1 timme än vad jag gjort på 2 veckor av bokläsande. Film är ett utmärkt sätt att undervisa, synd att många (gamla) lärare inte förstår det. 

Så. Torsdag. Ska försöka reda ut vad vi ska kunna på praktiska examinationen på onsdag. Fast det gör jag nog senare. Bea kommer, vi ska åka och simma. Om jag kan, har det sjukaste träningsvärken någonsin i mina ben. Det gjorde till och med ont att sova i natt. 

Jag känner mig lite nedstämd över att jag inte kommer få uppleva någon norrländsk "hemma" höst i år heller. Jag älskar att vara hemma i slutet av september, det är så fint, det är så mysigt. Men nej, jag kan inte, finns ingen tid. Inte förrän i november finns tid (eventuellt). Deppigt. Att inte ha firat en födelsedag hemma på 3 år, med familjen, känns konstigt. 

Praktik står för dörren, fem veckor på barnhabiliteringen i frölunda. (Habilitering= blir aldrig frisk, Rehabilitering= Blir frisk) Vi hade en jätte inspirerade föreläsning igår (hon visade filmer!!) om habilitering och cerebral pares, så jag tror praktik perioden kommer bli spännande och full med kunskap. Att få jobba med barn känns utmanande, men det är något jag vill prova då jag ser det som en potentiell framtida arbetsplats. 

Helg snart. Jag och Malin ska gå och lyssna på Joshua Radin som är i stan. Garanterat mysigt. 

Seminarium 1,2 och 3

"Motor Control" håller på att döda mig, därför skriver jag inte här. Återkommer när jag gått ut på praktik, då kommer gulliga barn att göra min vardag spännande, lärorik och rolig.