Insändare i världsklass

Ett fint kapitel ur sommaren

Pappas fina blomsterland

Rensa tankar

Den här sommaren känns just nu bortkastad och ledsam. Tragedier, tid som står stilla, svåra beslut som måste fattas. Ingen lugn och ro alls. Jag har tittat på nyheter hela helgen, hjärtkrossande nyheter om en galning som tar lagen i egna händer och sprider ett otroligt meningslöst våld omkring sig. Klär sig i rollen som gud och tar sig makt och mod att släcka andra människors liv, oskyldiga människors liv, helt i onödan, i total meningslöshet. Det gör ont. Det är ont, ren ondska. Det känns hopplöst. Hur en man kan orsaka så mycket förödelse och förstöra så många liv för så många människor är helt ofattbart. För mig känns det tomt, jag kan inte ens tänka mig hur det måste kännas för alla anhöriga.


Än en gång skrämmer religion mig, religion är livsfarligt. Mycket av all skit i den här världen har religiösa ankopplingar. Och på något sätt känns det som ett olösligt problem. Religion och tro är två skillda saker, för mig. Tro är något fint, något man kan känna tillit till. Religion skapar konflikter och otrygghet, vilket än en gång har visat sig i helgen. Det skapar vrede, hopplöshet och sorg.



Vi ska alltid sträva mot ett mångkulturellt samhälle. Mångfald är det finaste vi har och det ska aldrig någon få ta ifrån oss. Aldrig ska någon ta ifrån oss vår strävan mot jämlikhet och rättvisa.

Tankarna går till Norge.