Linnea: december 2010

Det känns som förut. Då jag satt på mitt rum och räknade ner dagarna till när det skulle hända någonting spännande. Då jag satt och väntade på att få flytta hemifrån. Vad kostigt allt är. Nu sitter jag här hemma fast jag har ett annat hem lite längre bort. Men ändå känns allt som förut. Allt är sig likt. Mamma. Pappa. Släkten. Laggarberg. Och jag blir fortfarande lika rastlös hemma. Mamma tjatar på mig att jag ska gå ut och skotta fast hon själv gjorde det för bara ett par timmar sedan. Pappa suckar lätt över att något program på datorn inte funkar. Bea stojar om att vi måste hitta på någonting, träffa folk, se saker, göra tusen saker och då helst samtidigt. Allt är sig likt. Och jag sitter och längtar efter Malin. Precis som vanligt. Precis som det har varit under hela långa året. Tiden går rätt långsamt ändå.

Julen den var också precis som vanligt. Den var fin. Mormor blev helt överlycklig för boken hon fick av oss, Vårt bröllop, den med victoria och Daniel. Morfar var lagom nöjd, varken mer eller mindre. Mormor kokade riktig gröt, den smakade verkligen jul. Julmat i massor, sällskapsspel och egentlien alldeles för mycket julklappar. Alla var nöjda och glada. Pappa smider silverringar på sin lediga tid, vilka han var glad över att kunna dela ut som julklappar. Väldigt fina ringar. Han kan det där, vår alldeles egna handy man.

Nu funderar jag vad jag ska fylla mellandagarna med. Än så länge går det rätt segt.. Det är läskigt när allt bara stannar upp, när man får ledig tid efter en förbannat jobbig, slitsam höst. Det är som att man inte alls vet vart man ska ta vägen. Åka och shoppa upp varenda julklappspeng i brist på annat? funderar på om jag ska åka till Malin. Jag funderar om hon vill komma hit. Men jag tvekar. Jag har svårt att släppa det där, jag är så rädd om den lediga tid som nu finns och jag vill inget annat än att hitta på roliga saker eller bara få umgås med min gumma. Ledigheten är värd så mycket nu när vardagen blivit så tung. Jag undrar vad jag ska göra på nyårafton, jag vill ju att den ska bli bättre än i fjol. Då var den inte särskilt underållande. Rätt tragisk faktiskt. Nytt år. Jag undrar vad det bär med sig.. Det kan bli hur som helst. Jag längtar mest till sommaren.