Dags för filmkväll...

En helt vanlig filmkväll börjar på lördagskvällen när någon uttråkad stackare blir på order tvingad att åka och hyra en film eller två i närmsta videobutik. Och som vanligt, när det är killen i huset som står för filmvalet, blir det en actionrulle. Inte för att det hade blivit annorlunda om mamman i familjen själv hade pallrat sig dit, då hade garanterat typ hetat ”Love Actually”

Efter en god middag och efter många ”om” och ”men” lyckas till slut hela familjen samlas i vardagsrummet. Skivan stoppas in i DVD: n. Chipspåsen och godispåsen plockas fram och Som vanligt är redan hälften uppätet, eftersom det stått på en hylla i ett skåp en hel eftermiddag. Oerhört dumt. Men det är ingen som bryr sig, för resten av godiset och chipsen är ändå slut efter tio minuter.

Pappan i familjen hittar så småningom ”play” på fjärrkontrollen. Eftersom han är en medelålders man och kanske känner att hans liv börjar närma sig slutspurten, så trycker han även på ”forward” för att spola förbi alla trailers, i hopp om att spara lite av sin dyrbara tid. Detta leder förstås till högljudda protester från andra familjemedlemmar och pappan låtsas att han inte kan hitta ”stopp”, så att han kan fortsätta spola. Till slut fråntas han ansvaret för fjärrkontrollen och den rycks bryskt ur hans hand. Dessvärre så är alla trailers förbispolade vid det här laget och filmen har börjat. Som vanligt är det dock ingen som orkar spola tillbaka för att se alla trailers. Om filmen visar sig vara bra, kommer en del av familjen ändå att se den igen dagen därpå innan den ska lämnas tillbaka och då kommer pappan inte vara med, eftersom han inte slösar sin värdefulla tid på att se samma film två gånger.

Men just nu är filmen i full gång och hela familjen sitter som klistrad framför tv:n.
Det här är enda gången på hela veckan som alla är riktigt tysta och njuter av tystnaden. Den som vågar bryta den blir påhoppad av de andra, med några elaka kommentarer.
Såhär i mitten av filmen blir det oftast lite läskigt och familjens yngsta skickas fort i säng för att de inte ska påverkas och få en massa knäppa idéer. Fast det är nog inte bara de yngsta som får det, eller? En stund senare går även pappan för att lägga sig, med orden: ”det är en dag imorgon också”. Suck. När det är en halvtimme kvar på filmen upptäcker mamman att hon sittande sover i fåtöljen och går för att lägga sig i sängen istället. Och på det här sättet reduceras antalet filmtittande familjemedlemmar, tills det bara är de starkaste och uthålligaste kvar. Motivation för att orka se klart på filmen är för vissa kanske att man vill se alla häftiga scener som blir fler och fler ju närmare slutet man kommer och för att man gillar att trotsa sina föräldrar, som inte alls tycker om att man är uppe så sent. Nästa persons drivkraft kanske bygger på en urgammal princip: att se klart de filmer som påbörjats, med vissa få undantag ifall det är en riktigt dålig film.

Någon gång före midnatt är då äntligen filmen slut, med en känsla av väl utfört arbete, gå till vila. Och det lär behövas, för följande söndagsmorgon är det dags för alla (utom pappan) att se filmen en gång till och då är det någons uppgift att berätta för de andra vilka som dör, så att de slipper undra.

Känner du igen dig?