17 är speciellt

Jag är glad varje sjuttonde. Sjutton är det bästa som finns. Även den siffra som på något mystiskt sätt alltid dyker upp i alla möjliga sammanhang. Den siffran gillar mig. Den gillar oss. Det är nog våran siffra. Jag älskar sjutton. Bästaste numret som finns. Sju månader idag. Du och jag. Älskling och jag.

Idag har Malin och jag blivit matade med semla. Vi var tvingade att äta en. För ibland är det ju så, att man måste äta.. Fast man kanske egentligen inte vill. Det har väl alla varit med om. När man blir bjuden av någon eller några och de förväntar sig att man ska äta fast man egentligen kanske inte har någon lust. Men då äter man för att vara artig. För att verka trevligt. För att det är socialt att fika. För att det är osvenskt att säga nej tack. Vi säger ja tack och ler lite falskt. Det är vi duktiga på. Man vill ju inte bli kallad storbjuden, för det är ju något fel på en själv om man säger nej tack när någon bjuder, så det kommer nog aldrig bli aktuellt. Vi säger alltid ja. Kanske ångrar vi oss sen men vi kommer alltid säga ja. Detta anser jag är lite av ett problem. Att alltid behöva äta mot sin vilja bara för att göra någon annan glad. Ja ja det var en god semla i alla fall och jag kommer inte ångra att jag åt den.

Idag har även dagen bjudit på en lång mysig promenad med gulliga Siktor. Nu pluggas det, pluggas mot klockan. Pluggas till tentan. Jag kräks. Jag tror jag hatar tentor. Men det kommer gå skitbra, det har ju vi kommit överens om. Det kommer gå skitbra hur lite vi än pluggar. På fredag är det över. Det blir fint. Sen får jag mysa med hjärtat. Som är det finaste som finns. Hon får mig att smälta