Två nätter

Hemma igen. Det är rått, kallt, mörkt och dimman ligger tjock ute. Egentligen en väldigt mysig kväll. En sån där extra mysig kväll med tända ljus, god mat, (choklad) bra film, trevligt sällskap, varmt te. Men det känns inte aktuellt. Inte efter att de visat samma film två gånger på den överfulla bussen. Heltvärdelösfilmdessutom. På bussen som jag inlett en relation med, en relation full med hatkärlek. Det är sällan någonting bra. Sura tanter som skriker högt att bussen är full, slår på kylan så man är tvungen att sitta med jackan, frågar om jag är vuxen men jag ljuger att jag är barn. Mitt samvete dalar men min plånbok säger "tack Linnea, klokt av dig". Allt för ofta vill man vara barn. Tyst är det här, Timrå har landat på hockeyarenan ikväll för förmodligen ytterligare ett plattfall, plattfall som kommer att resultera i en sur far senare. Mamman är ute och går i mörkret. Omysigt. Jag sparar mitt mysiga till måndag. Malin kommer och Malin stannar. En hel veckan med bara dig. Vi här, vi är i huvudstad. Alltid vi. Med dig känner jag mig hemma. Stark, trygg och lycklig.

Kärlek.