Meningslös vardag väntar runt hörnet, väntar om några timmar. Mindre meningslös blir den dock när tanken får springa i väg lite, när jag vet att där borta finns det någonting att vänta på och någonting som väntar på mig. Där finns någon som gör min meningslösa vardag meningsfull. Så min vardag är inte så meningslös trots allt. Den är full med osynlig mening som blir klar som en dag när jag får vara nära dig. När jag får komma bort från gråzonen. När jag slipper andas förorenad timråluft och se bekanta ansikten som sprider dåliga minnen på torget. När jag slipper göra det känns det bra. Och jag slipper göra det, jag har nästintill lärt mig hur man gör. Man tar kustbussen norrut sen så löser allt sig. Lätt som en plätt.
Ibland känner jag mig schizofren, det finns en väldigt lycklig sort av mig, den som skrattar, mår bra och framförallt trivs. Sen finns det en annan sort som är den otrevliga som lever i timrålandet och längtar bort, den som otrivs något fruktansvärt, någon som skriker av längtan bort från rastlösheten. Den som blir rastlös efter två timmar på hemmaplan där det är tomt och tråkigt och där alla lunkar på i sin vanliga långsamma takt och sysselsätter sig med sina föråldrade rutiner. Göra matlåda, gapa lite, kolla på sport på tv:n, sova halv tio, jobba... Men det är ett val. Om jag väljer så väljer jag den lyckliga sorten som ser framemot kommande valmöjligheter, kommande tid. Jag ser möjligheter, massor av möjligheter.
Jag är kär.. och galen.
Jag väntar och jag längar.
Living for the love we have, living not for reality
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar