Det blev mer än 30 timmar med Malin, det blev det dubbla, dubbelt så mycket men ändå alldeles för lite. Jag undrar varför jag är hemma nu. Tiden går för fort och jag blir alltid lika besviken på den. Jag vill ju inte det här. Jag kommer hem till gapiga föräldrar, det är inte mig de gapar på, utan på varandra, jag orkar inte. Jag vill bort, bort med dig. Till något nytt eller något gammalt, men bara jag får vara med dig. Du och jag utan måsten och krav. Bara en vanlig vardag, inget överdrivet, en dag i sänder, du och jag.
Jag vill inte känna mig tom, jag vill känna mig lika full av glädje och liv som jag gör när jag är med dig.
Tio dagar utan dig, tio dagar utan den där värmande kramen, de mjuka läpparna, skratten, tio dagar utan den där trygga närvaron. Tio dagar går fort. Hoppas jag.
I miss your hands.
I miss your face.
When I get back let's disappear without a trace.
Ten days without you in my reach.
The only time I can touch you is in my sleep.
You're the only one that feels like home.
You're the only one I've gotta love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar