Am imo pectore

När jag sitter och tänker känns det som att jag skulle kunna göra det mesta för att undvika att vara hemma just nu. Att bara sitta och göra ingenting här är så mycket mer underhållande än att sitta och göra ingenting hemma. Hemma kan jag bli galen av tystnaden. Galen av ensamheten. Här kan jag både vara i tystnad och i ensamhet och tycka att det är det mest rogivande som finns. Därför är jag glad att jag inte är hemma just nu. Jag blir inspirerad av Göteborg och dess människor, jag blir lika inspirerad av roslagen och dess lugn. Hemma blir jag sällan inspirerad. Det känns verkligen när det är dags att byta miljöer. Det är nog dags för det snart ... på riktigt.

Idag har det varit en riktig riktig sommardag, Bea och jag tog färjan ut till brännö där det blev solning på klipporna och bad i havet (med äckliga manter). Det kanske blir en repris på det imorgon. Jag ser fram emot fredag och A camp. På lördag blir det Roslagen igen, där kan man inte göra annat än att slappna av, god mat brukar det även bjudas på och det uppskattas. En vecka kvar ute i landet, sen hem till den totalt tråkiga verkligheten, som jag hoppas inte kommer vara min verklighet mycket längre till. Men jag kanske passar sundvall och fortsätter ytterligare några mil norrut .. Haha. Det finns anledningar. Tro mig.

PS. Jag vill tatuera mig.

Be who you are and say what you feel, because those who mind don´t matter, and those who matter don´t mind