Live it up

Det är nu man vill att tiden ska gå, men ändå vill man försöka ta vara på dagarna. Det är en svår kombination. Jag vill att det ska hända saker. Att sommaren ska vara här. Kunna se nya saker, göra nya saker, träffa nya människor. Jag vill lika mycket att hösten ska vara här. Då kommer början på något nytt, något nytt spännande. Det är då jag kan dra ett streck över okaxiga, tråkiga dagar som det är just nu och börja på något helt nytt. Jag vill träffa nya människor och det kommer jag även att göra., där på den rosa bussen finns nog många trevliga typer. När jag tänker efter nu finns det mycket trevligt där bakom hörnet, därför borde det väl även finnas mycket trevligt och många möjligheter här och nu, men förmodligen är de svårare att se. Det är bättre att leva för stunden, trots att det man har framför sig lockar. Det är en bra motivation men att leva här och nu är ändå det bästa. Det är väl då man även gör saker, inte ser hinder utan gör det man tycker känns roligt. Går ut och dansar en lördag, träffar sina vänner när man känner för det, ta den där cykelturen, skriv den där novellen, umgås med sin familj. Eller så gör man det som är mindre roligt men som är bra om det blir gjort, ring det där telefonsamtalet, läs den mindre roliga boken, plocka ur diskmaskinen bara för att det gör ens föräldrar glada ... Bara man inte låter sig själv begränsas. Eller bara låter sig själv se problemen. Att man låter det som händer om vecka styra över vad man gör idag ... Det kan ju aldrig vara en bra sak ... Jag vill komma bort från det som känns så isolerande här hemma, det som gör mig så rastlös och det som får mig att känna en tragisk känsla när dagen är slut att den mer eller mindre är oskriven. Ingen dag ska egentligen behöva vara en meningslös dag. Därför borde man ändra på det. Men det blir bättre, eftersom det är någonting man helt och hållet kan styra över själv. Jag hatar att sitta och ångra mig över saker jag inte har gjort, saker jag inte riktigt vågade, jag hatar det nu och jag tänker inte låta små saker sätta onödiga stopp, tänk vad tragisk och behöva ångra sig för det man aldrig gjorde om 50 år. Livet är inte till för det. Det är inte till för ångest eller bitterhet eller gråa dagar. Livet är till för att man ska leva det. Inte leva för morgondagen utan den dag som är idag.

Jag gjorde någonting jag inte riktigt vågade igår (vilket är en bra sak). Jag gick på fotbollsträningen, vilket var ett tag sedan. Idag känns mycket väldigt bra tack vare det. Efter den fotbollsångest jag haft de senaste veckorna kändes det skitjobbigt men när jag väl var där kändes det som hemma, jag kände mig trygg och det var roligt. Efter de tio år jag har spenderat på en fotbollsplan ger det mig ändå alltid ett lugn och ny energi. Nu kan jag fortsätta känna så, det gör saker så mycket bättre. På samma sätt som våra pacepass och muclepowerpass (där vi mest står och fnittrar) gör saker bättre. Eller promenader i vårsolen. Idag skiner just vårsolen och jag ska gå ut och läsa lite kurslittertur. Ikväll är det träning, vilket det är hela tiden. Imorgon blir det etic först och sen fotboll, jag vet inte om jag orkar båda men det blir en spännande utmaning. Jag gillar utmaningar.