Jag tog en cykeltur åtta kilometer i motsatt rikning, bara för att jag kände att jag höll på att bli tokig, det hjälpte och jag känner mig nu lugn. Det även efter en promenad med mor. Träning gör underverk. Det räddar mig när min hjärna känns som ett slagfält, ett atombomat slagfält. Ikväll önskar jag att det var någon mer här, för det känns tomt och jag känner mig lite uttråkad. Det släpper nog snart dock. Jag borde sluta "dissa", som de så fint kallar det, och vara trevlig tillbaka ... Jag är rädd för att såra någon, jag har blivit skadad tror jag. Men jag står och väger och vet inte vad jag vill, igen. Osäker och full med frågor. Hm ja ja. Trassel trassel. Nu slutar jag med det. Inget mer trassel.
Att vara uttråkad och fast här hemma är en värdelös kombination, lika värdelös och stressframkallande som att sätta farmor och mormor i samma rum och låta de prata om vad de nu känner att prata om. Det slutar aldrig bra ...Framförallt inte om man är i det rummet vid samma tillfälle. Imorgon blir det en cykletur till gymmet för att sen träna ett pass Pace tillsammans med Kusin. Sen är det skola på tisdag, jag som trodde jag hade fått för mig att jag hade någonting så töntigt som PÅSKlov.
Nu ska jag fortsätta mitt L-word maraton nr 7000 eller något, men denna människa är ju med, det gör att jag aldrig kommer att lessna. Vacker.
It's healing bang bang bang
I can hear your cannons call
You've been aiming at my land
You're hungry hammer's falling
I'm an angel bored liked hell and you're a devil meaning well
You steal my lines and you strike me down
Come raise your flag upon me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar