tisdag 6 januari 2009

Någonstans på vägen, vet inte vart.

Jag är less på att alltid vara smått förvirrad. Jag trodde jag hade släppt detta nu, men så fort jag tänker ett steg längre så blir det kaos. Kaos i mitt huvud. Jag har länge känt att jag vill flytta till Göteborg, där finns människor jag älskar, framförallt finns du där, och även en stad som jag mer än gillar. Det som skrämmer mig nu är när jag tänker det där steget längre, när jag tänker på hur min vardag kommer att se ut. När jag ser Bea och den hemlängtan hon väldigt ofta har blir jag orolig för hur det skulle kännas för mig. Hur är det egentligen att bo 80 mil från det ställe som man kallar hemma och där man alltid känner sig trygg? Jag vill inte bo kvar här hemma, det är inte så, absolut inte, men just nu önskar jag att Göteborg låg där Umeå ligger eller där Gävle ligger. Inte så långt bort bara. Jag borde inte tänka på det här egentligen men det är oundvikligt av någon anledning just nu. En vinter utan snö, snowboard, skidor, pulka, snöbollskrig, snötäckta träd och landskap, går det ens att vara utan? Det som man är uppvuxen med och det som man inte varit utan de senaste 19 åren ...Fotbollen, att börja om från början igen ... Jag blir trött, trött på mig själv, för ibland vet jag fasen inte vad jag håller på med, till exempel nu. För din skull gör jag det mesta, allt för att vi ska kunna vara tillsammans. Det är vad jag vill som mest. Jag står bara vid världens största vägskäl och vet inte vart jag ska svänga. Jag orkar inte hålla på så här i ett år till, det gör mig galen. Jag skulle vilja ta en titt på framtiden, om det nu var möjligt ...

Jag lämnar det där nu, och tillägger istället att jag har haft en helt underbar vecka tillsammans med Hanna. Du är helt fantastiskt. Och det är även otroligt hur snabb man kan sakna någon igen, för nu saknar jag dig ...igen. Nu hoppas jag att vi ses snart.

It's hard to let the miles pass me by
Yellow lines that blend together in my eyes
And when the seasons change again then I will too
I just want to be closer to you
I'm staring out at endless rows of green
There are miles of hay like I have never seen
Just when you think you've had enough and
your dreams come true
I just want to be closer to you
My mind wanders through all that I've been hiding from
I tried not to let you down
Now I wonder if I've been doin' something wrong
But tomorrow I'll be lying under you
With a heart of gold and arms to fall into
Help me get my feet back on the ground

Jag tror trots allt att allt kommer att lösa sig och att det kommer att bli ett riktigt bra år.

Inga kommentarer: