Hanna har åkt hem. Det känns tomt och jag saknar henne. Men jag är glad ändå. Den här gången kändes det inte lika hemskt som förra gången vi sa hejdå, nu vet jag att vi ses om två och en halv vecka. Jag längtar dit. Världens bästa fyra dagar har det varit, allt har varit så bra. Vi hann typ med det som finns att göra här hemma, det vill säga birsta, stan och promenader. Jag kan även tillägga en galen Bea, en stor portion tv-spel och roliga filmer. Antalet mariokart tuneringar, jag och Hanna vann, självfallet. De tv-spelserfarna. Lisa fick vara med Bea, vilket kan vara mental tortyr, men det gick rätt så bra ändå, tror jag. Jäkligt roligt. Bästa helgen. Himla mysigt, jag vet nu hur jag vill att mina dagar ska se ut. Allt med dig.
the leaves are falling from the trees
And the snow is coming, don’t you know?
But I’ll still remember which way to go
I’m on the road, the road to home
the light is fading all the time
And this life I’m in it seems to pass me by
But I’ll still remember which way to go
I’m on the road, the road to home
Now I must say good bye
Keep telling myself “now don’t you cry”
But I’m here where I belong
I’ll see you soon, it won’t be long
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar