Så sitter jag där jag inte vill sitta med en tågbiljett i handen som jag är otacksam över

Jag tänkte att nu när jag har suttit här i fem timmar på tåget på väg hem från Göteborg så kan jag ju alltid skriva någonting. Jag har egentligen tusen saker att berätta, tusen saker jag vill uttrycka men jag vet inte om jag gör det. Jag vet även varför den här resan går rätt så snabbt, jo för att jag vill tillbaka. Jag vill vända och åka åt det motsatta hållet. Jag åker hem till i stort sett ingenting, till en massa frustration och saknad. Det jag vill vara nära finns någon annanstans och det gör ont. De första två timmarna av tågresan satt jag bara och stirrade ut genom fönstret frågande vart fan jag är påväg. Två timmar som försvann väldigt fort. Jag hatar att säga hejdå, och idag gjorde de ont, som det aldrig gjort förut. Jag ska inte vara deppig dock, dessa dagar har varit de bästa, jag kan inte ens uttrycka det i ord. Det går inte. Tiden går som vanligt alldeles för fort, fast ändå känns det som jag har varit hemifrån väldigt länge. Allt är bara konstigt ibland och jag förstår inte. Det är tomt, jag saknar dig redan, längtar efter dig redan. Men jag kommer att vänta, varje sekund, varje nanosekund på dig. Det går att vänta, fyra, fem veckor kan jag vänta. Jag kommer tillbaka då, det finns ingenting som skulle kunna stoppa mig ifrån det. Allt som är bra finns i Göteborg. Göteborg är en sån jäkla bra, underbar stad. Jag trivs, mitt lokalsinne börja till och med att vänja sig. Det är fantastiskt. Det känns nästan som hemma. Jag vill kalla det hemma.

Dessa dagar har förändrat mycket. Allt till det bättre. jag trodde aldrig att det skulle bli såhär, trots att jag innerst inne känt det, egentligen enda från början. Det har alltid funnits där i bakgrunden. Jag har dessutom en underbar syster, det är värt att nämnas. Utan henne skulle inget av detta har hänt. Det kommer vara så bra när vi bor i samma stad. Det kommer att vara bäst! Kolla på debatt imorgon i svt, klockan 22:00 och leta efter Bea i publiken. Hon klättrar uppåt på karriärsstegen. Haha. Nu ska jag göra allt för att göra livet hemma roligt, vilket jag alltid säger, men nu kanske det går. Dessutom har jag insett att tiden är min vän så den kommer nog hjälpa mig på vägen. Jag borde inte vara någonting annat än glad. Så jag ska vara glad, från och med nu.

Jag älskar Göteborg