Det känns som att så många dagar går till spillo, man bara sitter och inte gör något när man egentligen har massor av energi och viljan att göra någonting. Så har det känts idag, sitter och tittar ut genom fönstret på regnet som öser ner, funderar och funderar lite till. Att jag känner mig isolerad där jag är just nu är bara förnamnet, det är inte roligt längre. Allt är roligt när man är ute och tillsammans med människor man trivs med, men här hemma blir jag galen. Mina idéer vad som gör livet just här hemma spännande har tagit slut och nu undrar jag hur de kommande månaderna kommer att se ut. Jag är rastlös. Jag behöver dagar då jag vet vad jag ska göra. Dagarna blir för långa när det inte finns någon planering alls. Vad ska jag göra idag ...det brukar vara en skön tanke att bara få vara och ta allt som det kommer, men nu är de dagarna uppe i ett allt för högt antal. Varför kunde man inte bara ha kommit på vad man ville göra i tid, så hade man sluppit den här situationen. Men jag är inte bitter, nej nej, jag är bara fundersam. Men nu har jag lite matteplugg att sysselsätta mig med i alla fall och jobb kanske någon dag i veckan, fast där står jag och är tveksam. Jag får se. Vad jag inte orkar med just nu är att behöva söka ett nytt jobb. Jag hoppas bara för allt i världen att tiden går fort. Den här månaden kan nog bli bra trots allt, jag börjar plugga, lite partaj hit och dit, jag fyller ju dessutom år, så det blir nog bra. Och sen, om en månad åker jag till Göteborg. Serien ska ju avslutas också, det kan nog bli spännande, mycket att vinna, lite att förlora. Dock saknar jag min syster, det är inte samma sak utan henne här hemma. Och jag saknar dig.
Days that go unwritten
All the things you're missing
Tell me what to do
and maybe I can fix it
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar