Den svårste ekvationen i världen

Jag rekomenderar inte att kolla på top model med sin mormor. "Nämen är killen feminin?!" "Nej, ush han klarar jag inte av". Jag skrattar när jag hör kommentarerna för det är rätt så skrattretande när det kommer från mormor för jag vet ju vad hennes moral är och hennes attityd till feminina killar. Det är väl det värsta hon vet, ungefär. Allt som är "annorlunda" idealet är hemskt, tydligen. Det är inget jag bryr mig om för det spelar ingen roll vad man säger, hon liksom så många andra kommer aldrig att förstå. Jag förstår dem äldre, men resten tycker jag bara är tragiska. Och sen att mamma berättade "nyheten" om mig för mormor så har hon blivit svårare att handskas med, att hon dessutom berättade utan lov från mig gjorde inte saken bättre. Men hon försöker väl ändå vara normal. Fast säger man "är hon verkligen sån?", om sitt barnbarn så gör det ont, och då spelar det ingen roll hur många tusen år personen i fråga är. Sån..vad fan är det för ord? Ja ja jag lägger sånt där bakom mig precis som de gör för att slippa prata om det, för det är ju alldeles för fruktansvärt, tydligen. Blä, jag vill härifrån. Konservativt tråkiga ställe där alla förblir exakt likadana. Älskade hatade släkt, ibland vet jag inte vad jag ska tycka eller vart jag ska ta vägen. Ush. Människor och moral, alltid samma katastrofområde.




















så fina.