Tell me why I am diffrent

Söndagar är ingen höjdare, det finns ingen tråkigare dag ...Det som gör den så tråkig kanske beror på att vardagen väntar. När man inte har någonting att göra på dagarna känns alla dagar som söndagar, det är absolut inte roligt. Nu har jag någonting att göra på dagarna, eftersom jag har ett jobb, som jag börjar på imorgon. Känner mig lite nervös, vilket jag tror är helt normalt. Men just därför är den här söndagen tråkig, för allt står stilla. Det känns som att jag går runt och väntar på något, fast egentligen vet jag inte vad. Jag längtar efter något, fast vet inte vad. Jag hade så tråkigt förut att jag började lägga pussel. Pussel, vad är det liksom ..En tidsfördrift man kan dö av, eller nja, en tidsfördrift som gör en helt paralyserad där tålamodet inte räcker till. Jag gav upp rätt så fort och gick och bakade bullar istället. Vilket gav lite kraft tillbaka i och med att jag fick äta ett par bullar. För att få lite mer kraft ska jag ut och springa sen, känner att jag behöver luft, här hemma andas man endast färg och damm i och med de olika projketen som är på G. Något som jag också är less på, hur svårt är det egentligen att komma överens om saker och ting utan att börja bråka? Jävligt svårt, tydligen. Och om tre tycker så, så kommer ändå den fjärde bli sur och besviken för att hennes förslag inte gick igenom. Och då blir det livat, men herregud gör som ni vill. Nej, idag är jag less på hur stilla livet kan stå, framför allt här hemma där det inte händer något. Här blir man mestdels galen på allt tjat. Jag dör av längtan tills den
dag jag flyttar hemifrån. Låt den komma snart. Uppmuntrande, I know.