Student och frihet!

Studenten är verkligen en av de absolut roligaste stunder man kan vara med om, det bevisades i torsdag. Det var så himla, himla roligt, inga ord räcker till för att beskriva. En oväntad guldkottevinst som gjorde lyckan ännu större. Men om man ser till våran "dans" eller rättare sagt presentation av klassen så var vi bäst, vi var riktigt snygga. Inte för att skryta men ändå. Först ut på trappan fick vi gå (SP3a shalalala) och visst var man stolt över sin klass och även över sig själv såklart efter allt som har presterats under dessa tre år. Att ställa sig på trappan och bara var lycklig, sjunga och se alla andra som var minst lika lyckliga är en känsla som inte går att glömma. Sen bar det av ner till de nära och kära och då gick det inte att hålla tillbaka tårarna, herregud, det fanns inget stopp för mig. Och när jag började så började alla andra också, så det blev bara värre, haha. Helt underbart. Sen lastbilsflaket, det var nog det absolut roligaste, ren lycka ... och helt plötsligt insåg man hur mycket man kommer sakna. Det var så roligt, och att vi fick åka länge dessutom, jag hade lugnt kunnat tagit ett par varv till, för det gick inte att bli trött på lastbilsåkandet. Men det tog slut rätt så fort, men vi var ändå nöjda, såklart, något annat kan man ju inte vara. Sen åke jag hem till familjen och släkten där det blev mer skratt och tårar, presenter och mat. Släktsammankomster brukar inte vara min starka sida, för det händer alltid något oväntat, men den här gången gnällde jag inte, det var så bra det kunde vara. Allt var trevligt, allt var bra. Jag skulle gärna vija uppleva torsdag den 12 juni en gång till.

Det är svårt att inse nu att gymnasietiden är över, visst är jag lycklig över det men det hänger ändå ett stort vemod över det. Det finns en del människor man förmodligen inte kommer träffa särskilt mycket i framtiden och det finns underbara lärare som jag kommer att sakna. Det är så många stunder på skolan, så många händelser och upplevelser som man aldrig kommer att glömma, men som nu ändå känns så långt borta. Men trots den konstiga känslan och vemodet, så är jag ändå redo för framtiden, gå vidare och göra någonting spännande med livet. Gymansietiden är förmodligen en av de roligaste perioderna i ett liv och min period har varit helt perfekt, så mycket har hänt och det mesta har varit positiv. När jag tittar tillbaka nu så kan jag bara vara glad. Men trots allt har jag ändå svårt att inse att man inte kommer åka tillbaka till skolan i augusti. Men så mycket annat kommer att hända och jag ser framemot varenda lite grej.