En tanke

Igår fick jag mig en tankeställare som inte alls var rolig. Livet är skört, det slog mig, jag blev rädd för en sak som jag tidigare inte tänkt på. Varför jag inte tänkt på det är för att ingen har pratat om det, jag har inte vetat något om det. Sedan släpps bomben och mitt huvud börjar snurra. vad innebär det du står och säger? Jag fattar inte....Varför behandlar man människor som man gör ibland, inte för att jag själv ser det som att jag behandlar någon dåligt, men inte på det sättet. Det kan röra sig om småsaker, att inte visa uppskattan när man borde eller att inte "orka" bry sig när man borde, att vara lat och ibland bortskämd. Att inte "ge" något tillbaka när man får något (inte materiellt). Ni fattar inte vad jag surrar på om, men helt plötsligt kändes framtiden läskig, man vet aldrig vad som kommer hända eller när det händer. Och vad kan jag göra åt det? Känslan av hjälplöshet kommer i ett öveflöd, och jag vill vara den optimistiska människan som jag så gärna pratar om. Jag ska försöka vara det, men ibland är livet allt bra skrämmande, framförallt när det rör människor som står en mycket nära, och som man inte skulle klara sig utan..Jag är glad att jag har dig, dig, dig och dig.

Okej, det där blev lite deppigt, men verkligheten är ibland deppig..Men bara för att lätta upp stämningen- ”Man kan inte botoxa ansiktet och säga att Jesus älskar dig som du är.” - Bästa citat om Carola på länge, så sant, så sant. Så bra, så rätt! korkad, korkad, korkad är vad hon är, och det är något allt fler verkar inse, det är jag glad för! Nu ska jag plugga religion för fulla muggar, ha det bra OCH ta hand om er.