Ticktackticktack

Det är intressant att läsa gamla blogginlägg, shit vad mycket skit man skrivit men en del saker låter fortfarande bra. Precis för ett år sedan skrev jag någonting om tågluffen, då hade vi bestämt oss, "Vi åker ut och tågluffar till sommaren!", och vi gjorde det också. Återigen så blir jag skrämd av hur snabbt tiden går. För ungefär en månad sen insåg jag vad vi hade gjort, det tog ett tag att smälta. Precis för ett år sedan ville jag även spy på fotbollen och en viss person som hade med den att göra..Nu då? jag hann ta ett uppbehåll, jag hann sluta och jag hann börja igen...ticktackticktack. Jag var helt enkelt väldigt förvirrad då, är jag mindre förvirrad nu? Ja delvis, det finns alltid saker man kan vara förvirrad över. Men nu är inte fotbollen mitt huvudgnäll. Där har jag funnit nytt hopp. Jag glömmer aldrig träningslägret på Åland, så mycket skitsnack och jag har aldrig varit så frustrerad över en sport. Det var illa då. Jag ville bara försvinna, när jag stod på plan kollade jag mer på klockan än på bollen och tänkte "ånej en halvtimme kvar av träningen, vi kommer säkert bli tvingad att göra idioten, jag vill döö". Så illa var det, men det berodde inte bara på fotbollen då, kanske till störst del men det hängde även andra saker i luften. Nu är jag tillbaka igen och ska göra allt för att det ska bli bra, det är ju egentligen helt upp till mig. Linnea= "grym inställning"- Tränarnas beskrivning av mig. Jotjena, alla har en utsida som inte visar insidan och alla har en förmåga att spela någonting som inte är riktigt sant, visst då? Nya tag. Men men Jag har även funnit hopp om andra saker men det tar vi någon annan gång.
Haha inlägg från februari, "jag syftar främst på att fixa sommarjobb. Jag står inför ett litet dilemma, jag har två val eller i värsta fall så skulle man kunna kalla det för bara ett. Surströmmningen, det verkar så gott som man anställd där så där har jag ett säkert kort om jag vill försäkra mig om sommarjobb. MEN jag gör nästan vad som helst för att slippa spendera fem veckor i en svärm av flugor" - Och vad hände? jo jag hamnade där men nu är ju den sommaren långt borta. Men iår lovar jag, jag lovar mig själv att jag inte ska jobba där. Lovar lovar lovar. Tro mig denna gång. Tiden flyger förbi, känns nyss som jag satt och skrev det där inlägget och skrattade gott för mig själv eftersom jag var säker på att jag inte skulle hamna där. Så det kan gå. Och när jag läser det första inlägget jag skrev så kan jag bara le, jag saknar verkligen det där som jag nämner på slutet, mycket har förändrats detta år. En del dåliga förändringar.... Då hade jag nyss även kommit hem från grekland, det känns också som igår. Fast jag har till och med hunnit varit där en gång till efter det. Jag vill inte låta som värsta vemodet, men jag förstår människor som säger att livet är kort, jag förstod det aldrig när jag var liten men nu så börjar det falla på plats. Att bli vuxen är speciellt, hur ska man hinna fånga alla ögonblick och alla minnen?

Jag är glad att jag har den här bloggen, det är en fin tillbaka blick ibland och den sysselsätter mig när jag har tråkigt. Jag undrar lite själv varför jag bloggar och vad jag vill ha ut av det. Jag ser det inte som en fluga eller något. Jag bloggar inte för andras skull, jag bloggar för min egen, sen om andra tar del av det jag skriver och kanske tycker det är trevligt så blir jag bara glad och ser det som en bonus. Jag bryr mig inte om jag har 1 läsare eller 60 läsare, det spelar ingen roll i mina ögon. Min blogg är inte någon form bekräftelse. Det är ingen tävling. Jag gillar egentligen inte att skriva om mig själv för mycket, men det är ju det man gör. Men om jag säger så här, jag gillar inte att skriva "hej, idag är det lördag, idag ska jag..sen ska jag och sen ska jag. hejdå" Det blir ofta så det ser ut, men egentligen är det oerhört ointressant att läsa om sånt, eller vad tycker ni? Visst är det intressant att läsa om andra människor men ibland skulle det vara roligt att se någonting annat också. Men jag tycker det här är roligt och det är extra bra för mig som annars inte skulle kunna hålla reda på en dagbok i mitt stökiga rum. Det är roligt att se hur mycket som har förändrats under ett bloggår, hur mycket som har hänt som man egentligen inte tänkt på och hur fort tiden har gått. Gud, vad jag tjatar om det, men det är ju sant. I september fick jag något ryck och bestämde mig för att börja skriva mer och det har ju hållt i sig, min kurva går fortfarande uppåt, det är roligt att skriva helt enkelt, en trevlig sysselsättning som man aldrig blir less på. En dag när man lessnar totalt på detta eviga skrivande så får man väl ta sitt material, skriva ut det och sätta ihop. Tänk vad roligt att ha till hands om 10 år.