söndag 27 maj 2007


Caught your eyes across the cantina floor
Hiding my smile when you passed through the door
We were young, only 17 Driving around in your daddy's dream
And I was your angel, oh baby you were my king
And we had coins in our pockets, and we had songs to sing
And I had my mom's dress, no wedding ring
We walked down at the valley, But I couldn't hear your restless heart

You're always working, always running late
So I eat my dinner And watch the show that you hate
Oh, how can you spark, when I burn so bright,
And how can I breathe When you will not fight

Love is like gold, you just have to dig deep
It's not a diamond, it's cool and it won't work with greed
At the end of the rainbow your dreams come apart
And I can sing like an angel, but it’s useless on a restless heart, useless on a restless heart ...

lördag 26 maj 2007

Vill bara tillägga..

Från ett inlägg jag skrev 16 februari, hoppet är bortom alla gränser, det blir surströmmingen. (Skit)
Men glädjande nyheter, Lisa och Pillan ska också jobba där, vilket underbart starkt team vi kommer bli!

En helt underbar kväll


Samtidigt som tågluffen närmar sig med stormsteg,
så måste jag bara berätta om gårdagen. Lisa Miskovsky på stadshuset,
vilken underbar kväll.
Jag blir lika imponerad varje gång jag ser henne, hon är så duktig och vilken live-röst hon har, just nu hon slår allt för mig. Hon inleder det hela med en The Killers cover (when we were young) i melankolisk stil, men enbart ett piano i bakgrunden. Hur vackert som helst. Sen fortsätter det i samma stil resten av kvällen. Denna spelning var inte alls det minsta lik de gånger jag har sett Lisa spela på gatufesten. Nu hade hon en stråkkvattert med sig och wow vilken känsla det blev. Låtar som acceptable losses, you dance just like me, restless heart (åh vad bra den är), as daylight fades, ja listan kan göras lång och alla låtar kändes verkligen speciella, de berörde verkligen! Mellansnacket var trevligt och mycket underhållande, hon är verkligen en tjej med personlighet. Det där med Frisbee golf lät intressat, dock kanske inte att spela helt ensam som i det här fallet, ha ha. Vilken utstrålning, vilken nävaro, ojoj man vill bra krama henne. Haha :)
Publiken var jättebra, jag som gick dit och förväntade mig en stel och tråkig medelålders publik, men så fel jag hade, kanske inte angående medelåldern utan det andra. Publiken var blandad, väldigt blandad. Men det var verkigen fart på de flesta, eller fart och fart, det var ingen fartig spelning precis, men alla var på sånt bra humör. Det kändes. Alla kände nog det, och extranummren var verkligen någonting, ja extra. En fartig låt och en om Lisas hemstad. Jag ville inte gå därifrån, ingen annan ville nog det heller. En helt underbar kväll!

13 dagar kvar...

Det börjar närma sig!