Lever livet.

Allt faller på plats nu.

Jag är kär.
Jag älskar henne.

Jag har jobb.
Jag är fysioterapeut.

Jag saknar min familj.

Men jag är glad. Och jag är nöjd. Nu lever vi livet!

Nu kommer våren, har ingen att gå med

Gick in på denna sida. Fick ångest för att jag aldrig skriver. Fast egentligen så orkar jag inte. Men varför inte skriva?

Vad har hänt sedan sist?
Examen, fysioterapeut.
Jobb inom det? Nej, inte än.
Flyttat från Göteborg hem till Laggis. Saknar Göteborg ofantligt mycket. Trivs dock bra hemma i Norrland också. Men det är tufft att ändra om sin vardag totalt, ingenting jag rekommenderar.
Malin bor i Ö-vik. Så är det, så får det va. Vi får se..
Syster har flyttat från Göteborg, till Australien för att snart komma hem till Sundsvall. Allt är bra konstigt.
Jag har varit i Australien och hälsat på, det var helt fantastiskt.
Nu är det vår, snart sommar. Om inget annat dyker upp, kommer den spenderas på Delta grönt. Så får det också vara.
I höst får jag se. Det är ingen brådska, även om det allt för ofta känns så.
Just nu försöker jag mest tänka på mig själv, något som jag tycker är sjukt svårt.

I've been listening to your breathing 
I've been tryna count sheep, yeah 
I've been staring at the ceiling for so long 
Hoping you would come 

Hjärta. Alltid.

Nya tag!

Vilken fin sommar det har varit, vad mycket jag har gjort.. Det känns bra.
Grisslehamn. Grekland. Laggarberg. Delta Grönt. Övik. Höga kusten. Stockholm. 

Familj. Vänner. Malin. Majken. Kärlek. 

Men nu är det nya tag som gäller här i Göteborg. Skolstart och hösten är planerad. Nu börjar vi slitet med c-uppsatsen, jag är laddad, tror det kan bli kul trots slit och svett. Praktik blir det i november på Närhälsan i Mölnlycke, blir bra även det. Kul med primärvård! Hösten kommer att gå fort, uha..Bäst att sätta igång!

Hej

5 veckor kvar av denna termin. Sen riktig sommar. Underbart.

Tyvärr avslutas terminen med 4 veckor vetenskaplig metod med början nästa måndag. Omotiverad. Men lika bra att få det gjort, så kan vi skriva C-uppsats hur och när vi vill nästa termin. Det blir nog fint. 

En tripp hem blir det nog nästa vecka om det vill sig. Två ledig dagar + helg = åka hem. Det blir roligt. Efter det är det ju så gott som sommar. Då är det nära till Grekland också. Tänk att en termin kan gå så fort och att det som verkade väldigt omöjligt var väldigt möjligt. 

Min malin är bäst!

fine line

Lite hopp.

Vi åker till Halkidiki 24 juni. Sol, bad och Grekland, det jag gillar allra mest.

Nej. Dags att skriva av sig.

Acceptance and Commitment.

Så.. Vi läser en väldigt intressant kurs i skolan just nu. En lite skrämmande kurs också. Psykisk ohälsa eller man skulle bara kunna kalla den psykisk hälsa. Den väcker många tankar och känslor. Den får en att se saker, inse saker, hur det är, hur man är, vad man är. Kroppsligt, själsligt, kognitivt. 

Det här bestod gårdagen av: 

"Har du senaste veckan känt oro, hjärtklappning, klump i magen, ett ökat pådrag?" Njaaaa..ja, varje dag = ångest. "Oroar du dig för saker i förväg"? Njaa, ja nästan alltid = ängslig. "Hur är din sömn?" Den är väl bra, eller det var ju det här med insomningssvårigheterna.. "Har du känt dig ovanligt trött senaste veckan?" Det är väl som vanligt, ja. "Har du intresse och lust för saker omkring dig?" Ibland, men minskad förmåga kanske.."Hur skulle du beskriva din sinnesstämning?" Ja ljusare stunder förkommer ju också.. "Har du lätt för att komma igång med saker, ta itu med saker som ska göras?" Skolan=nej, annat=helt okej. "hur skulle du beskriva din koncentration, går det bra och sitta ned och läsa en bok t.ex?" Bok, läsa, nej. "Har du upplevt att du varit utanför din kropp senaste veckan?"... "Har du känt dig spänd senaste veckan?" Mmm Hjätklappning, "andningssvårigheter, yrsel, ostadig, kalla händer och fötter, torr i munnen, orolig mage, frekventa miktioner, något du känner igen dig i?" ...

Ja man fattar rätt så snabbt vad det handlar om. Det är farligt att vara människa, men det är ju bara det vi är. Antingen springer, springer och springer vi, eller så gör vi inget alls. Inget är bättre än det andra.  Detta är vanligt, och det är inte bra. Är det en ursäkt att säga att man inte är ensam? Att alla mer eller mindre känner igen sig? Det som är så bra med skolan är att vi nu får en inblick och kunskap om dessa patienter och vad vi (Sjukgymnaster/fysioterapeuter) kan göra och även vad vi kan göra med våra stackars studenthjärnor och kroppar. Och visst finns det saker vi kan göra. Jag ser fram emot resterade veckor av psykisk ohälsa. 

Förresten nu är det lagstiftat, regeringen har godkänt! Från och med 1 januari 2014 byter sjukgymnaster namn till fysioterapeuter (äntligen!). Dock får man behålla det gamla om man vill, men vem vill det? Jag tänker heta fysioterapeut den dag jag är klar här. 

Nu förbereds vi inför praktik. Och jag är skeptisk än så länge. Jag kommer förmodligen få pendla eller bo på annan ort i sex veckor. Vet inte hur mitt humör ställer sig till det. Pendla fyra timmar per dag är väldigt nära nu, eller bo i Strömstad/kungshamn/Lysekil ensam i sex veckor. På måndag faller domen. Håll tummarna! 

Avslutar med lite mindfullness, det är det här som är viktigt. Glöm inte det. 

”Tillägna dig mod att lösa de problem som kan lösas, sinnesro att acceptera de problem som inte kan lösas och förstånd att inse skillnaden”

What did I ever come Here for.

Stress. Skola. Stress. Inte roligt. Vart tog glädjen vägen?
Ibland förstår jag inte vad jag gör här eller varför jag kom hit.

Misty mountains

Jag och Malin var och såg The Hobbit igår (äntligen). Jag är fortfarande helt matt. Vilken fantastisk film. Mina väldigt, väldigt, väldigt höga förväntningar uppfylldes till max och det kan nog vara det bästa jag har sett. High Frame 3D gjorde det säkert ännu lite bättre. Nä fy vad bra. Nu vill jag se nästa.

Hej 2013

Välkommen 2013! Mitt nyårslöfte har aldrig varit så kristallklart. Det här kan nog bli rätt bra. Gott nytt år!!

12-12-12

Coolt datum.
En vecka kvar tills hemgång. JA!
Jag försöker samla ihop mig inför en sista kraftansträngning på fredag då en praktiskt examination hägrar (vill inte!) Igår överlevde jag delmoment 1, tentan gick bra (puh). Vill bara hem å ha det mysigt med familj och amigas. Nu.

Let it rain.

Två lediga dagar. De ser alltid likadana ut, tvätta, läsa och granska artiklar om achillesruptur, samt gå och träna. Det är helt okej. Men mest av allt skulle jag behöva riktig ledighet, där tankarna kan läggas på annat än skolan. En resa till solen kanske? D-vitamin brist i den här staden. Men jag håller ut tre veckor till. En tentan och en praktisk examination. I can do it. 

Jag och Malin var och såg Anna Ternheim i måndags (igen). Det var en väldigt bra spelning, den bästa hittills med henne tror jag. Hon berättade hur hon "överlevde" stormen Sandy, spelade nya och gamla låtar med nytt sound.. En sån där sak som får vilken tråkigt måndag som helst att kännas rätt så fantastisk. 

Hard way home

Min önskan: ett par minusgrader och snö. Göteborg är den gråaste platsen på jorden där det regnar hela tiden. Det känns onormalt. Jag vill åka snowboard och slippa tänka på allt som är tråkigt. Jag vill också vara hemma med min familj och fira mamma som fyller år idag. Grattis mami! Jag vill inte repetera anatomi, ursprung och fästen, det orkar jag bara inte. Jag orkar inte ha "skola" på kvällstid och framför allt inte på söndagar. De försöker döda oss. Nära att lyckas. 1-0 till institutionen. 4 veckor kvar till lov, 10 dagars lov.. (2-0 till institutionen). Men det ska bli mysigt, mysigt med jul och familj. Kan bara inte fatta att det redan är jul...igen.

OoO

Idag kommer Malin hem och jag jublar! Snart är det helg och jag jublar lite till.

I sometimes lose my faith in luck
I don't know what I want to be when I grow up..

MondayMonday

Helgen har varit bra. Nu tycker jag dock att Malin kan komma hem, måndagar är enormt tråkiga utan henne, kan ju bara gissa hur tisdagar är..Ja ja. Imorgon ska jag liva upp dagen med ett vetenskapligt seminarium som jag pluggat alldeles för lite inför. Och istället för att plugga, som jag borde, tittar jag på den där otroligt stela fotbollsgalan. Tidsslöseri nonstop.

Bra dag

Lördagen är den bästa dagen, då är vardagen som allra längst bort.

Halvtid

Praktiken är slut. 10 veckors kurs är över. Jag har varit hemma och sedan kommit tillbaka. Tiden har gått fort.

Sammanfattning: Jag kunde inte haft en bättre VFU period, jag är så nöjd. Nu är det bara redovisning kvar imorgon sen är hela kursen slut. På måndag börjar en ny. Jag är glad att skolan går fort. Det är roligt att vara ute på praktik, men det är något tungt och tråkigt över att sitta i skolbänken. Ibland känner jag att jag bara vill åka hem.

På tal om hem. I helgen var jag hemma, som vanligt var det mysigt. Dock är det alltid ångestladdat att behöva åka därifrån, det finns så mycket man vill göra, så många man vill träffa, men det hinns aldrig med. 7 veckor kvar till nästa hemgång. Då är det jul. Det kanske inte är så långt borta trots allt. Jag hade fina dagar hemma, det blev vinter helt plötsligt, jag fick umgås familj och släkt, gå långa promenader och bara vara. Precis vad jag behövde.

Tillbaka i Göteborg är det är allt annat en vinter. Regn, storm, fortfarande höst. Nu får gärna december komma.

Perspektiv på allt.

Jag har världens bästa praktikplats. Så är det. Jag får så mycket tillbaka av dessa fantastiska barn. Barn med svåra sjukdomar som Cerebrala pareser, hemska muskelsjukdomar, autismer, downs syndrom.. Det finns glädje och man kan faktiskt göra nytta trots att allt kan se så hopplöst ut. Att få träffa ett barn som älskar när man kommer, att få träna, att få kommunicera på det sätt som går, att få busa och att få leka är den bästa känslan (även om det hela tiden finns en liten "tycka synd om"-känsla och att man lätt blir rörd). Barn ger perspektiv, speciellt barn med sjukdomar som aldrig kommer läka ut, som aldrig kommer bli "normala", som kanske aldrig kommer kunna prata, aldrig kunna gå. Deras engagemang, deras leenden och skratt och deras vilja att bli bättre, även om det bara är lite, är imponerande. Som sjukgymnast kan jag göra skillnad, jag kan hjälpa till. Bibehålla ledrörlighet, skapa eller bibehålla muskelstyrka, träna att gå, krypa, hoppa, minska smärta. Jag har världens bästa praktikplats. Barn är underbara.

Saknar.

Jag saknar att ta bilder. Kunna gå ut med kameran, hur som helst, när som helst. Som hemma. 

Tomorrow is gonna be better

Torsdag. 

Förstår inte varför man har en raskatt i en storstad som man går runt i koppel med när den ska "rastas". En granne var nyss ute och gick med sitt sibiriska jättekattmonster. Katten sprang som ett tok fram och tillbaka, upp och ner för träden, "matte" efter med kopplet i högsta högg. Det såg sjukt ut. Jag är i chock fortfarnade. 

Idag orkar jag inte att Motor Control tar upp mer av min tid. Diskussionsunderlag inskickat. Jag tycker seminarium är värdelöst, det tar lång tid, vissa pratar för mycket, vissa pratar för lite, det är segt, man kommer sällan fram till något och det är sällan upplagt på ett sådant sätt att man faktiskt lär sig något av det. Jag vet vad jag ska skriva på utvärderingen. 

Hitta till min stora förvåning någonting positivt med "motor control" boken igår (!!), längst bak var det en liten skiva undangömd. Med inte särskilt höga förväntningar stoppade jag in den i DVD. Men där fanns ju ett antal utmärkta patientfall! Stroke, Parkissons, CP, ataxi, allt vi "ska kunna", det var lärorikt och gjorde mig lite mer hoppfull. Den engelska (amerikansk skrivna) litteraturen gör mig sällan hoppfull. Så igår lärde jag mig mer på 1 timme än vad jag gjort på 2 veckor av bokläsande. Film är ett utmärkt sätt att undervisa, synd att många (gamla) lärare inte förstår det. 

Så. Torsdag. Ska försöka reda ut vad vi ska kunna på praktiska examinationen på onsdag. Fast det gör jag nog senare. Bea kommer, vi ska åka och simma. Om jag kan, har det sjukaste träningsvärken någonsin i mina ben. Det gjorde till och med ont att sova i natt. 

Jag känner mig lite nedstämd över att jag inte kommer få uppleva någon norrländsk "hemma" höst i år heller. Jag älskar att vara hemma i slutet av september, det är så fint, det är så mysigt. Men nej, jag kan inte, finns ingen tid. Inte förrän i november finns tid (eventuellt). Deppigt. Att inte ha firat en födelsedag hemma på 3 år, med familjen, känns konstigt. 

Praktik står för dörren, fem veckor på barnhabiliteringen i frölunda. (Habilitering= blir aldrig frisk, Rehabilitering= Blir frisk) Vi hade en jätte inspirerade föreläsning igår (hon visade filmer!!) om habilitering och cerebral pares, så jag tror praktik perioden kommer bli spännande och full med kunskap. Att få jobba med barn känns utmanande, men det är något jag vill prova då jag ser det som en potentiell framtida arbetsplats. 

Helg snart. Jag och Malin ska gå och lyssna på Joshua Radin som är i stan. Garanterat mysigt. 

Seminarium 1,2 och 3

"Motor Control" håller på att döda mig, därför skriver jag inte här. Återkommer när jag gått ut på praktik, då kommer gulliga barn att göra min vardag spännande, lärorik och rolig.

Like

I won't belive that we're already here

Idag är det en sån där dag då jag längtar tillbaka till en Ane Brun spelning i november. Så fantastiskt bra. Jag pluggar lite och dricker kaffe i väntan på att åka till Majorna.

Lisa har varit här vilket både varit roligt och mysigt. På måndag börjar skolan (igen/redan). På tisdag kommer Malin hem.

Sommar som förr

Sommar i Sverige

17 juli

Idag är det världens finaste datum. 17 juli. 3 år har gått. 3 år tillsammans med min Malin. 3 fina, roliga, varma år. Tänk vad mycket vi har gjort tillsammans! Jag älskar dig så gumsi. Mitt fina hjärta.

Snow white and the huntsman

Wow wow wow, vilken bra film! Helt fantastiskt superbra. Jag blev nästan blåst av biostolen av hur otroligt bra Charlize Theron spelar, hon gör hela filmen! Vilken häxa och vilken otroligt snygg häxa. Kan inte riktigt släppa det. Synd dock att Kristen Stewart bara kan ett enda ansiktsuttryck. Men det gör inte så mycket. Det var väldigt lyckat att liva upp onsdagskvällen med bra bio tillsammans med mamma, moster och kusin. Nu kommer jag fixa de kommande jobbdagarna! Bio som är spännande i två timmar och nio minuter är bra bio. väldigt bra. 5 staaarzzz. 

Hjärta

Jag kan åka tillbaka vilken sekund som helst.

Dagens "karlmoment"

Dagens fruktansvärda karlskämt på jobbet. Here we go.

"HÖ HÖ VET NI  VARFÖR 60 % AV ALLA TRAFIKOLYCKOR ORSAKAS AV KVINNOR?!?!?!?" (nej) "FÖR ATT DE HAR INGEN RATT PÅ SIN SIDA!!!!!" (STORT GAPSKRATT RUNT BORDET, HAHAHAHA)

Jag vet inte om jag klarar 3 veckor och 4 dagar till, men jag lovar att försöka.
Jag måste ta en powernap. Nu. 

Sommar, sol, regn och så vidare

Vad skulle kunna toppa den perfekta veckan i Grekland denna sommar? 

Inte mycket. Det går trögt. Det är sommarjobb, på grönsaken. Igen. Allt är sig likt. Sakta förvandlas jag till en karl som svär, skämtar om dåliga saker, äter på Mcdonalds, pratar om bilar, låtsas vara intresserad av vikten på morötter (eller potatis för den delen), blir arbetselak bara för att alla ser sådär lagom "jag bryr mig inte"-aktiga ut eller på grund av de ruttna melonerna som just jag blir tilldelad att rensa bort, sover middag varje dag efter jobbet, blir grinig för att jag råkade sova lite för länge, kliver upp, ser på Lotta på liseberg, allsång på skansen, sjunger med tillsammans med mamma, dricker kaffe, fixar matlåda och går och lägger mig. Igen. Ny dag...

Jaja, det är inte så farligt. P e n g a r. Och jag och Malin träffas ungefär lika ofta som jag tycker att det känns kul att gå på jobbet, dvs nästintill aldrig, eller jo en dag i veckan (fredagar). Då är det helg, chansen är relativt stor att jag och Malin kan ses, det är en fin dag. Det känns bra då.

Sen var det ju det här med midsommar. Det var trevligt, det är väl alltid trevligt, det är i alla fall vad man måste säga. Alla gillade Malin, speciellt karlarna, såklart. Kul för henne, kul för mig, kul för karlarna. Lyckat helt enkelt. Fotbolls-Em, misslyckat. Femkampen även den misslyckad, grattis rajraj! Geocachjakten misslyckad. Hårfärgning förra veckan var däremot himla lyckad. Tack snälla Lotta. 

Och igår var det Gatufestdags. Det var både lyckat och misslyckat. Lisas lilla laxpalats var väldigt lyckat. Jag har kommit på hur mycket jag älskar spel. Spel i alla dess former, sällskapsspel, tv-spel, dataspel, ordspel, pusselspel, frågesport.. det är så kul med spel! Därför hoppas jag att vi tar oss till Boda borg nästa helg för det är ju ett enda stort lekpalats, ett enda stort jätteroligt spel. Jag gillar det. Vi spelade alltså spel igår, mycket trevligt. Extra roligt att spela med roliga, snälla människor och vänner. Sen gick vi in till årets event, den stora gatufesten. Varning varning för superfulla människor med två cirgaretter, en i varsin hand samt ett plastglas fyllt med blasköl i munnen, varning för nedbajsade bajamajor och enorm trängsel, överallt. Då speciellt omkring bajamajorna. Varning för enorma aggressioner på dessa superfulla, osmakliga människor, risken att råka trycka till nån så de hamnar sprattlande på kullerstenen är stor. Risk för stor ångest på grund av biljettpriset (tur att jag hittade lite undangömda Euro från den lyckade greklandsresan idag, det mildrade min ångest), enorm stor risk för värdelös musik som jag aldrig ens skulle fundera att lyssna på i normala fall. Nä "årets event" var ingen höjdare. Jag tycker inte om alkohol, fulla människor, dålig musik, äckliga toaletter och miljöer där det är omöjligt att prata med de människor man vill prata med på grund av den sjukt höga ljudnivån. = Gatufesten är ingenting för mig. 

Tips! Klara Zimmergrens sommarprat, sjukt bra, sjukt smart, hon är hur duktig som helst och man får alltid skratta. Lyssna på det. Nästan lika bra som greklandsresan, men bara näästan. Det är nog inget som kan toppa det denna sommar, men säga aldrig aldrig! Om fyra veckor får jag ha lite semester. Vad jag/vi ska göra återstår att se. Kanske vandra runt i höga kusten, kanske fjällvandra, kanske Inte åka på pride, kanske bara passa på att njuta av sommaren, plocka hallon på vårt secret hallonställe, gå runt i skogen och leta svamp. Det blir bra, det blir skönt. Att få kliva ut ur grönsaksporten den 3e augusti slår nog den där greklandsresan ändå. 

Kram! 

Karpathos

När Grekland är som bäst! 

7/6-14/6-12 

Karpathos, vilken liten pärla till ö. Finaste biten av Grekland jag sett, so far. Rekommenderas till alla trogna Greklandsälskare. Vi har haft en väldigt fin vecka full med bad, sol, snorkling, mat, värme och lite äventyr. Charmiga bergsbyar och paradisstränder. Moussaka och Souvlaki. Dolmades och saganaki. Apella och Kastellia. Grekisk yoghurt och honung. Ouzu och Milkshake. Jättespindlar och skavsår (det hör till). Four seasons och Calypso. Vandring och simning. Mythos och Malin. Amopí och Pigadia. Hit vill jag åka tillbaka någon gång. 

Balkongen

Apolis, hotellet

Apella beach

Menetes